Uppfordrande, stramt och briljant måleri

3 nov 2021
Beate Wassermann, Installationsvy, 2021 (Foto: Helene Toresdotter)

UTSTÄLLNING. Jesper Nordström besöker Moderna museet i Malmö och ser den aktuella utställningen med Beate Wassermann. Han finner spår av traditionen i hennes konst och menar att den visar på hur uppfordrande och viktigt måleri kan vara.

Beate Wassermann
Balansakter
Moderna museet, Malmö
25/9 2021 – 20/2 2022

I mötet med Beate Wassermanns utställning på Moderna Museet i Malmö tror jag för en sekund att jag gått fel i lokalen, att jag kommit in i den där pysselverkstaden där barn jobbar med vattenfärger och snabbt uttorkade tuschpennor.

Det visar sig bara vara ett halvt fel vid närmare eftertanke, för Wassermanns konst är lite syntetisk och low-key. Minns du kanske att dina vattenfärger från fritids inte hade samma lyster som akvarellerna på museet i din barndom? Eller så kan man komma att tänka på det fototekniska knep som filmfotografer använde i kärnvapenkatastroffilmer: att överexponera och göra det lite alltför bländande vitt och kusligt.

Men Wassermanns tidigare verk har all den briljans och det konsthantverk som man kan förvänta sig av en internationellt erkänd bildskapare. Det är vanligt med en startup-fas där man förhåller sig till andra, antingen följer eller förnekar, och Wassermann gör ett slags avslut och hej då till Andy Warhol i ett av sina tidiga figurativa verk ”Andy mit Kind”. Den magra vattniga färgen i hans ansikte skapar en bild som är bakvänd; huvudet som borde vara kött och volym är ett hål i bildplanet.

Ja, vi vet nog att Andy inte var en empatisk människa med värme. Vi anar nog också hans lite kyliga betraktarpersonlighet. Så kanske borde någon lyfta barnet bort från honom?

Hon gör även ett slags fadermord på en annan stor ”kulturman”, Kazimir Malevitj, genom att visa upp en suprematistisk tebjudning. De stora karga färgfälten med nästan stram andlighet i ryska ikonmåleriets kölvatten blir här porslin till eftermiddagsfikat. En fin vändning från heroiskt manligt till kvinnans påbjudna plats i köket? Eller ska man bara sluta övertolka och ge sig hän åt den rena färgen och formen?

Fast onekligen penslar Beate Wassermann även in sig i en väldigt macho konsttradition med dess abstrakta expressionism där det minsann fanns många sårbara egon med whisky, cigaretter och ångest. Ja, stackars alla män som bara ville vara bullriga och yviga och skvätta färg som skildrade deras inre. Och visst kan man bli trött på denna konstriktnings omogna strulpellar.

Beate Wassermanns dukar är dock mer strama och monokroma än traditionen kräver och kanske kan man ändå ana en viss lugn andlighet och avsikt att de skall vara meditationsobjekt, ungefär som Malevitjs målningar.

Traditionen som hon förnekar dröjer sig kvar, och visar på hur uppfordrande och viktigt måleri kan vara, i en tid då vi för inte så många år sedan trodde att detta var dött sen länge.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

FOTOKONST. Bo Bjelvehammar har besökt Öveds kyrka och tagit del av stämningsfull fotokonst.

Noterat: Fotokonst i kyrkorummet

FOTOKONST. Bo Bjelvehammar har besökt Öveds kyrka och tagit del
UTSTÄLLNING. Anne Edelstam rapporterar från Sven-Harrys konstmuseum. Där visas just nu en omfattande utställning med utgångspunkt i begreppet familj.

Mångfasetterad utställning om fenomenet familj

UTSTÄLLNING. Anne Edelstam rapporterar från Sven-Harrys konstmuseum. Där visas just