Spegelvärldar – den självreflekterande konsten

Konst

 

Från Daniel Kuklas serie The Edge Effect (2012)

ESSÄ. “I used to live in a room full of mirrors / All I could see was me / Then I take my spirit and I smash my mirrors / And now the whole world is here for me to see”.

Jimi Hendrix textrader i låten Room Full of Mirrors fångar på många sätt upp spegelns betydelse i konsten. Spegeln symboliserar en form av narcissistisk självreflektion men den kan också användas för att spegla omgivningen och världen.

Myten om Narcissus, den vackre ynglingen som blev förälskad i sin egen spegelbild, är ett populärt motiv i konsten. Självupptagenheten av den egna selfien är också ett tema som är aktuellt i vår egen samtid. På Caravaggios målning från cirka 1599 ser vi hur Narcissus hänförd stirrar ner på sin egen spegelbild i en mörk skogstjärn. Under olika epoker har motivet skildrats i olika stilar som John William Waterhouse prerafaelitiska målning Echo and Narcissus (1903) till Salvador Dalís surrealistiska målning Metamorphosis of Narcissus (1937). Det som är gemensamt för alla dessa konstverk är Narcissus spegelbild som reflekteras i vattenytan.

Förutsättningen för att man som konstnär ska kunna måla ett självporträtt är också att man har en spegel som man kan titta i. Du har kanske noterat att blicken hos konstnären i självporträtten nästan aldrig är riktad rakt fram mot betraktaren utan sneglar åt sidan. Det beror på att konstnären har tittat i en spegel som stått bredvid honom när han målat av sig själv. I Johannes Gumpps målning Självporträtt med spegel och staffli (1646) ser vi hur detta fungerar i verkligheten. I målningen återfinns konstnären i tre versioner. Längst fram i bilden står han med ryggen mot betraktaren, på staffliet håller han på att måla sitt självporträtt och i spegeln ser vi hans spegelbild nästan i profil.

Salvador Dalí gjorde runt 1974 också ett självporträtt med en spegel. Målningen visar hur konstnären sitter längst fram i bilden på en stol framför sitt staffli. Framför spegeln sitter en kvinna med ryggen mot betraktaren. Både kvinnan och Dalis ansikten reflekteras i spegeln, så spegeln med sin ram blir den plats där själva självporträtten strålar samman. Spegeln i tavlan kan på ett intressant och lekfullt sätt berätta om något som du egentligen inte kan se i bilden. Om inte spegeln hade funnit i Dalis målning så hade vi bara sett personernas ryggar.

I samtidskonsten används spegeln främst i installationer för att bygga upp rum och skapa illusioner. Konstnären verkar nästan som en trollkarl som använder sig av speglar för att lura vår syn. Utanför Luleå ligger Treehotel som erbjuder sina gäster boende i speciellt utformade kabiner uppe bland träden. Ett av rummen man kan hyra kallas The mirror cube och består av en kub med spegelväggar på utsidan som kamouflerar stugan och nästan får den att försvinna bland trädtopparna. I alla fall skapas illusionen av att kuben svävar uppe bland träden.

Samma princip har Phillip K Smith III använt när han byggde sin stuga i nationalparken Joshua Tree i Kalifornien. På stugans fasad har varannan horisontell bräda på huset byts ut mot speglar. Även dörr och fönster består av speglar, så det skapas en illusion av att brädorna på fasaden hänger i luften och huset nästan är genomskinligt. Ännu ett exempel på spegelhus är konstnären Doug Aikens byggnad som också återfinns i Kalifornien. Huset är inspirerat av arkitekten Frank Lloyd Wright och har en fasad av speglar vilket skapar en känsla av en hägring där det ligger och “dallrar” i ökenlandskapet.

Som konstnär kan man också använda spegeln som en målarduk. När Daniel Kukla uppehöll sig under mars månad 2012 i Joshua Tree, fascinerades han av landskapets växlingar. Han fångade in dessa naturmotiv genom att använda ett staffli och en spegel, där naturen reflekteras i spegeln. Sedan fotade han av spegeln och staffliet i naturen. Det intressantaste  i Kuklas motiv är inte vad vi ser framför oss utan det som finns bakom oss och som reflekteras i spegeln.

På samma sätt använder Anish Kapoor spegeln som en målarduk i sitt offentliga verk Sky Mirror. Det består av en sex meter bred konkav spegel som är riktad mot himlen och som fångar upp och speglar vad som händer ovanför oss. Den har bland annat installerats nedanför Rockefeller Center i New York där den speglar skyskrapans torn och himlen ovanför. Himmelsspegeln blir ett ständigt växlande konstverk som förändras medan molnen drar förbi på himlen.

Listan på konstnärer som använder sig av speglar kan göras lång. Man kan nämna Jeppe Hein som bland annat skapat en spegellabyrint i New York som består av smala speglar som är uppsatta i tre kurvor som går in i varandra. Precis som Kapoors spegel reflekteras New Yorks skyline i labyrinten men den skapar också en fragmenterad och förvirrande verklighet för besökaren. Att skaka om betraktarens självbild är något som återkommer i Heins spegelverk. I Mirror canvas (2011) har konstnären använt sig av spegelfolie med diagonala veck som skapar en störd vågliknande reflektion i spegeln. Verket anspelar på konstnärens Lucio Fontanas serie med målningar från 1950-talet där Fontana gjorde snitt i målarduken för att på så sätt skapa en tredimensionell yta av en platt målarduk. Även i Heins Mirror Wall (2010) skakas verkligheten bokstavligen om när du tittar in i spegeln. Spegeln börjar nämligen vibrera när du står framför den och skapar på så vis en suddig och obeständig reflektion av verkligheten.

Men drottningen av spegelvärlden är nog den japanska konstnären Yayoi Kusama som förutom sina prickar har gjort sig känd för sina många spegelinstallationer. Redan 1965 skapade hon verket Infinity Mirror Room — Phalli’s Field i New York. Installationen bestod av ett spegelrum som skapar en oändlig reflektion av ett rum fyllt med polkaprickiga fallossymboler.

Kusamas spegelinstallationer är som gjorda för att tillmötesgå dagens besökares omättliga behov att ta en selfie, det vill säga om du hinner, för hennes verk är ofta så populära att museerna begränsar tiden på hur länge besökaren kan stanna i spegelvärlden. En besökare som nyligen besökte Hirshhorn Museum i Washington blev lite för ivrig över att föreviga sig själv att han snubblade och föll på en av Kusamas keramikskulpturer av en glödande pumpa som gick sönder. Hela händelsen påminner om myten om Narcissus som var så självupptagen att han blev förälskad i sin egen spegelbild och glömde världen omkring sig, eller för att åter citera Jimi Hendrix: “I used to live in a room full of mirrors / All I could see was me / “

MATHIAS JANSSON

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Konst

Gå till Toppen