En förolämpning mot verkligt förtryckta konstnärer

10 sep 2021
Skulpturen “Head” av Kristian von Hornsleth, från Danmark, är ett av de verk som ställs ut i den polska utställningen Political Art. Hans verk fungerar också som “skyltdocka” för utställningen på Ujazdowski Castle Centre for Contemporary Arts webbsajt.

POLITISK KONST. Att säga att ”idén bakom utställningen är att visa att Polen är ett fritt land, där man kan kritisera alla, också eliten” blir en direkt förolämpning mot alla konstnärer som utsatts för verkligt förtryck i sina hemländer, menar Ida Thunström, som reflekterar kring den polska utställningen Politisk Konst, som vi tidigare uppmärksammat i Opulens.

Så är konstens integritet åter i blåsväder. Utställningen Politisk Konst äger rum på Ujazdowski Castle Centre for Contemporary Art (CCA) i Warszawa i höst. Den har blivit starkt kritiserad ända ifrån dag ett, ifrån många håll, bland annat Sveriges. Utställningen visar 27 konstnärer från flera olika länder, alla utvalda för att de mött restriktioner i sina hemländer, och alltså fått sin frihet att yttra sig ”inskränkt”. Två konstnärer ifrån Sverige är inbjudna: Lars Vilks och Dan Park, den förstnämnde populär i högerpopulistiska kretsar, den sistnämnde med mer eller mindre reella kopplingar till högerextrema och antisemitistiska rörelser. Detta upprör många i svenska kulturmedier.

Men har vi verkligen rätt att bli så upprörda? Kan vi verkligen lägga vår egen moraliska övertygelse som ett skynke över resten av världen? Vi måste kanske se efter lite på hur och varför vi reagerar som vi gör. Och vi måste kanske tänka oss att det inte alls är något fel med denna utställning. Man skulle kunna argumentera för att det i stället är precis tvärtom, att en sådan här utställning är precis vad vi behöver, så att vi kan ruskas om och se på oss själva utifrån. Var det inte vi i väst som gav Pussy Riot asyl efter att Putin slängt dem i fängelse för att ha muckat med den där rådande kollektiva moralen?

Det bästa vi i Sverige kan göra i det här fallet är att sätta oss över hela debatten. Att inse att vi, då vi reagerar så starkt på konst som vi inte håller med om, endast bevisar för Polens regering att vi är precis lika goda kålsupare som de. Att begreppet yttrandefrihet har tagits gisslan av högerkrafter är lika tråkigt som det är sant. Vi är i Sverige kanske väl fundamentalistiska i vår tro på att mänskliga rättigheter kan, och ska, kontrolleras och upprätthålas av staten, men eventuellt är det en dålig idé att skylta med det?

Situationen handlar dock inte alls om kultur, konst och dess innehåll. Och den handlar verkligen inte om frihet. ”Idén bakom utställningen är att visa att Polen är ett fritt land, där man kan kritisera alla, också eliten”, säger Piotr Bernatowicz till Kulturnytt. Jotack. Men nu är det tyvärr lite mer komplicerat än så, det som händer på CCA i Polen. Redan när Bernatowicz i 2019 utsågs till chef för Castle Centre for Contemporary Art (av Lag och Rättvisa, regeringspartiet, utan att några andra alternativ framförts) blev reaktionerna från den polska kultursektorn starka. Jaroslaw Lubiak, CCA:s före detta art director, som sa upp sig från sin post i protest mot valet av Bernatowicz, har på Newsartnet.com sagt att “Piotr Bernatowicz eftersträvar att flytta den ledande maktens ideologi till samtidskonstens domän, genom att introducera främlingsfientligt, misogynt och homofobiskt innehåll i kulturens mainstream” (min översättning).

Det faktum att Bernatowicz inte är riktigt så meriterad som han kanske borde ha varit för att få sin chefspost. I sammanhanget kan nämnas hans tidigare projekt som att boka ett nynazistiskt band till en konsert (detta avbokades efter att sanningen om deras ideologi läckt ut i pressen). Han ska även ha arbetat för ett galleri som ställt ut homofobisk propaganda. Och snabbt såg man resultat på CCA.

Efter sitt tillträde som chef har Bernatowicz ställt in flertalet utställningar. Han har dessutom ändrat i kontrakt utförda av tidigare chef, och ändrat på de inköp som avtalats. Ett kontroversiellt beslut inte bara för att det går emot de rådande reglerna för proceduren för inköp av statlig konst, utan för att ett av de nya konstverken som införskaffades, Tonfa av konstnären Jacek Adamas, en av Polens mest kända samtidskonstnärer, var ett uttalat homofobiskt verk. Marcel Skierski, med titeln program director, på CCA förklarar: ”Innehållet i Adamas verk refererar till inkluderingen av LGBTQ ideologi i vårt offentliga rum, vilket utgör ett reellt hot mot det polska samhället” (Källa: Newsartnet.com, min översättning). Kan man då verkligen jämföra sin upprördhet med Putins vrede över Pussy Riots tämligen blasfemiska performance inuti den ortodoxa kyrkan?

Det finns konstnärer världen över som jobbar i opposition mot sitt lands dominerande ideologi, kritiserar sin regering genom sitt konstnärliga uttryck. Ofta med livet som insats – inte några dagsböter, som galleristen Henrik Rönnquist dömdes till efter att ha ställt ut ”den kontroversielle” Dan Park. Listan över konstnärer som tvingats lämna sina hemländer för att få uttrycka sina problematiseringar av samhället är lång. Att inte höja rösten mot CCA:s utställning som så tydligt ingår i en strategi för förtryck, och detta under rubriken: ”politisk konst”, är faktiskt omöjligt. Att säga att ”idén bakom utställningen är att visa att Polen är ett fritt land, där man kan kritisera alla, också eliten” blir en direkt förolämpning mot alla dessa konstnärer.

IDA THUNSTRÖM
ida.thunstrom@opulens.se

 

Ida Thunström är konstnär. Vid sidan av sitt konstnärskap har hon regelbundet varit aktiv som konst- och litteraturrecensent och publicerat konstrelaterade texter för olika tidningar, främst kulturmagasin. Ida kommer ursprungligen från Stockholm och är verksam både inom och utanför Sverige.

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

Marian Bednarek. LYRIK. I Littestraden har vi denna vecka nöjet att presentera sex dikter av den polske poeten, regissören och konstnären Marian Bednarek.

Littestraden: 6 dikter av Marian Bednarek

LYRIK. I Littestraden har vi denna vecka nöjet att presentera
SKANSEN. Den akuta faran är över, nu behöver Skansen en tydlig plan för framtiden. Det menar författaren och journalisten Per Grankvist.

Skansen behöver en tydlig framtidsplan

SKANSEN. Den akuta faran är över, nu behöver Skansen en