Eld att bära med sig

Konst/Kultur
Foto: Mats Peterson

FOTOGRAFI.  Bilderna väcker känslor och tankar hos mig, om ursprung — om framtid. Hur starkt står tillväxten i konflikt till naturen? Hettan och respekten stannar kvar, skriver Dag Persson med anledning av den aktuella utställningen Firewatch av Mats Petersson.

 

 

Firewatch av Mats Petersson
29 mars till 7 April
Candyland, Stockholm

Nu ställs Mats Peterssons Firewatch ut igen. Den här gången på Candyland i Stockholm. Bilderna som visas är fotografier av brinnande skog. Det är flammor som lystet kastar sig över tall, gran och björk. Det kraftigt gula och röda möter det gröna. Fotokopiorna är stora, 70 x 100 cm eller mer.

Petersson var med vid så kallade naturvårdsbränningar där skogsvårdare och forskare medvetet tänder eld på skogen. Ett skäl till att de gör det är för att gynna ett mer naturligt inslag av lövträd samt de mossor, svampar, lavar och insekter som är beroende av branddödad eller brandskadad ved. Ett annat är att öka kunskaperna om allt detta. Petersson kunde med vinden i ryggen komma helt nära elden för att ta sina bilder.

Människor har olika förhållande till eld. Förmodligen också till naturen. Även om livet idag ter sig så mycket annorlunda i jämförelse med för bara ett par generationer sedan finns det något ursprungligt i elden. Jag, som lagt på mig några årsringar och levt på landet, har haft förmånen att på olika sätt komma nära elden. Vedspisar, kakelugnar och kaminer skulle tändas och hållas liv i. Visst var det trevligt men vi eldade faktiskt mest för värme och matlagning. Någon gång brände vi också bort fjolårsgräset från ängar och diken. Som idag varande stadsbo saknar jag nog mest våra lägereldar för längesedan.

De senare årens okontrollerade bränder i Sverige har på olika sätt varit en ögonöppnare. En skrämmande sådan. Även om vi inte direkt blivit drabbade känner vi med de som fått lämna hus och hem, som har fått sina skogar nerbrunna och de som kämpat med släckningen. Vi hör också diskussionerna om samhällets sårbarhet. Göran Greiders artikel ”Lövskog viktigare än helikoptrar! Om hur risken för svåra skogsbränder kan bekämpas.” (Dalademokraten den 14 mars) förskjuter perspektivet och han pekar på problemen med skogsbrukets monokultur. Det behövs nog mer lövträd och våtmarker, så som det var förr.

I SVT-dokumentären Skogsbrändernas tid (Vetenskapens värld, 11 mars 2019) får vi se bränderna och förödelsen, höra de som kämpat med släckningarna och flera som drabbats. Annie Johansson, expert på skogsbränder, håller där med om att blandskog innebär ett visst skydd mot bränderna men understryker samtidigt att den inte lönar sig för skogsägarna.

Eld ska inte slippa lös. Inte naturen heller verkar det som. Den ska kontrolleras och dess egenvärde ska vägas mot den avkastning den kan ge markägare och industri.

Första gången jag såg Mats Peterssons Firewatch var i Malmö för fem år sedan. Hettan och respekten stannade kvar. Bilderna väckte känslor och tankar hos mig, om ursprung — om framtid. Hur starkt står tillväxten i konflikt till naturen? Vilket är mitt pris? Vad ska jag göra? Det är något existentiellt med bilderna och jag bär elden med mig.

DAG PERSSON
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Konst

Gå till Toppen