Vad är ett sexköp egentligen?

Existentiellt
Collage: C Altgård / Opulens.

SEXUELLA REVOLUTIONEN. Om jag som tonåring inte förstod själv var jag hade mina egna lemmar och mina egna gränsdragningar, med vilken rätt kan jag då döma och fördöma någon annan för att hen vill testa att öppna en yttersta gräns? undrar Lis Lovén.

 

Vad är frihet egentligen? Vilken grund och vilken bakgrund finns det för att förstå fred, frihet och demokratiska strukturer? Ja, jag förstår att sexköp klassas som något brottsligt. Men innan vi dömer tror jag vi måste ha hela bilden klar för oss. Eller rättare sagt: hela sammanhanget när det kommer till vad vi som människor har rätt att göra eller inte göra, det är nog ganska komplicerat.

Låt oss börja med den sexuella revolutionen. Personligen är jag inte glad över mina tonår då jag ville pröva hasch och då jag hade one-night-stands. Det är många år sen. Men jag vet inte riktigt vem jag ska skylla på? Var det i frihetens namn jag prövade att testa mina egna gränser? På sätt och vis ja. Och på ett annat sätt tror jag att det i ett så kallat fritt och demokratiskt system egentligen är svårt att känna skiljelinjen mellan det subjektiva valet och det objektiva faktum att något utanför mig är samhälle, kultur och historiska strukturer. Ville jag bli fri? Eller lovar demokratin i sig oss att vi är fria att bryta normer just för att det finns något kittlande i att pröva det mest yttersta, det mest gränsupplösande. Om jag som tonåring inte förstod själv var jag hade mina egna lemmar och mina egna gränsdragningar, med vilken rätt kan jag då döma och fördöma någon annan för att hen vill testa att öppna en yttersta gräns?

Ja, jag har svårt att försonas med mina egna snedsteg. Ja, jag har svårt att förlåta mig själv. Men den enda och säkraste vägen för mig att gå är att erkänna det större sammanhanget, vilket är en kontext som vilar på historiska, kulturella och sociala strukturer. Vi är alla, nåja de flesta av oss, utsatta för de historiska rörelser som vill testa vilka vi som individer rent subjektivt är i förhållande till det kulturella och till det samhälleliga. Vilken kan egentligen svära sig fri från omoral? Vem vet med sig att hen aldrig testat att bryta en norm, kanske ytterst för att se vari gränsen, regeln och normen bestod. Och poängen är – kvinnor och feminism!

Vilka är i frihetens namn våra syndabockar?

Vi kvinnor har förstås varit utanför de politiska beslutsprocedurerna i årtusenden. De tidiga suffragetterna tror jag inte tänkte sig att kvinnans frihet skulle föra med sig en gränsupplösning där könet i sig kom i kläm. Vems fel är det? Vilka är i frihetens namn våra syndabockar?

Att det just nu växer fram konservativa krafter tror jag beror på att den sexuella frigörelsen har utgjort ett hot mot vårt förnuft och medvetande. Själva grejen med att gå från famn till famn verkar oftast vara mer lag än undantag. Kan vi svära oss fria från denna prövning?

Med frihet följer ett ansvar. Men ansvar innebär ett visst mått av disciplin, regler och normer. Det schizofrena med kopplingen mellan frihet och ansvar är just ett dilemma och en paradox. Och det är inte alltid som vi förnuftsmässigt kan lösa våra paradoxer. Tänk bara när vi är barn och ungdomar. Vem har inte hört det där malande tjatet: ”Jamen, alla andra får ju!” ?

Och jag tror att män har svårare att förstå paradoxen mellan frihet och ansvar, just för att den sociala begåvningen är utsatt för prövning. Det är som om män ännu inte lärt sig förstå den frihet kvinnor numera har börjat begära. Eller begära förresten? Inte ens vi kvinnor förstår riktigt vad det plötsligt innebär att vi kan behöva ett mått av inflytande på den samhälleliga arenan. Det är en paradox för båda könen, eller varför inte en paradox för alla tre kön? För det är väl så det tycks vara idag? Och med normupplösning vet vi inte riktigt längre våra egna gränser. ”Jamen, alla andra får ju, varför får då inte jag?”

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

Välj om du vill ha nyhetsbrevet fem dagar i veckan eller på lördagar.
Prenumerera

Och det här med sexköp. Jag förstår verkligen att det är en belastning för en kvinna som är tvingad att prostituera sig. Jag förstår ju att det följer ett lidande i dess spår. Men även könet bör få sättas in i större strukturer för att man ska se hela sammanhanget. Jag läste en gång Suzanne Brøgger som visst skrev något om Eros anarkistiska kraft, något i stil med: Den lille Eros visste inte hur man satte stopp vid talet två, och alltså var tvåsamheten svår att förstå för den lille guden.

Så tänker jag mig det hela. Sexualiteten är en svår anarkistisk kraft, som ja – för min del har den varit svår att styra. Men jag har levt i ett samhälle som öppnade upp för kvinnor att experimentera med sitt liv och sin lust. Är det för mycket begärt att fråga sig om män förstår djupet av kvinnans behov och längtan, när det samtidigt tycks vara så lätt för kvinnor idag att fördöma det manliga?

Eller har jag helt fel? Och om jag ändå är ute och cyklar och tillåter mig vissa felslut så kanske det ändå är värt att pröva sina tankars vingar för att försöka få rätsida på vad den sexuella så kallade friheten har fört med sig. Och vem inledde egentligen den sexuella revolutionen? Grejen är, tror jag, att det hela var frågan om kulturella och historiska strukturer som förde med sig en tidsanda som det subjektiva egot har svårt att få grepp om. Därifrån tror jag att vi kan försöka förstå var vi befinner oss. I namn av frihet?

LIS LOVÉN

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Existentiellt