KULTURDEBATT. För några veckor sedan skrev jag krönikan Pengar och pop med anledning av att Svensk Live och Studiefrämjandet Väst presenterat sin nya rapport Maktens musik – En vitbok om popmusiken och den svenska kulturpolitiken.
LIVSTIL. “Musikens moderna kungar och drottningar med något oefterhärmligt och unikt och samtidigt fullständigt skandalöst. Det finns ingen tvekan om att de idoliserats av hungriga ungar som velat vara dem”, skriver Linda Bönström.
ORKESTERVERK. “Anders Hillborgs Aeterna-musik ger definitivt en bild av evighet – och det är just detta faktum som är själva problemet. En mer sövande musikupplevelse har jag inte haft på länge: en nästan två timmar lång monotont molande ljudmatta”, skriver Björn Gustavsson.
RESURSFÖRDELNING. “För vart pengarna från det offentliga stödet till musikalisk verksamhet tar vägen är inte direkt ett mysterium värt att kalla på Sherlock Holmes för: Kulturrådet gillar helt enkelt jazz, klassisk – och folkmusik”, skriver Linda Bönström.
REFLEKTION. “Det är som att orkestrera en teaterföreställning med scen, roller och gestaltning eller att göra en musikalisk inramning till en konstnärlig performance”, skriver Bo Bjelvehammar.
SOMMARSCEN. “För att råda bot på sviktande framtidstro i det avfolkningsdrabbade inre Bergslagen ville sångaren och visionären Sten Niclasson medicinera bygden – med opera!”, skriver Björn Gustavsson.
KONSTMUSIK. “Hängivet återger Horvath såväl det mikrokosmiska, repetitiva myllrandet som den meditativt egensinniga, storskaliga magi som mynnar i nya, vida världar”, skriver Björn Gustavsson.
MUSIKARV. “Det som gör Décimas så intressant är hur traditionen avspeglas i verket, men samtidigt också att texten överskrider traditionen”, skriver Pablo Guajardo Garrido.
RECENSION. “Här befordrar författaren själv en fördom: att modernism måste vara svårförståelig och att den skulle vara oavhängig den klassiska musiken”, skriver Björn Gustavsson.
