SPÄNNVIDD. ”Det finns täta, lyriska texter och rena slagdängor. Texternas innehåll löper från svåra existentiella frågor om kärlek till skildringar av förluster,” skriver Bo Bjelvehammar. Och han gör tummen upp för albumet I huvet på varann med Mikael Ramel/Klas Qvist.
FÖRTÄTAT. Lisa Grotherus visar i sin musik flera personliga gester, det är skört, det är vackert och det är lyriskt förtätat, det är inget grovt tilltal, det är lågmält med en stark inneboende styrka, skriver Bo Bjelvehammar.
NY VÄG. Håkan Hellström övergav gubbrocken och arenaaspirationerna. Han beträder nu en helt annan väg än har varit på tidigare, och det låter bättre än på länge, enligt vår recensent Andreas Eriksson.
FESTIVAL. Hanna Hartman komponerar rörelser och styr metallföremål i en sublim audiovisuell koreografi. Andreas Engström har besökt Choreographing Sound i Berlin.
GENREÖVERSKRIDANDE. Utbudet är innehållsrikt, inte spretigt, utan överblickbart. Oftast är texterna vardagsnära, men inte banala utan snarare originella, skriver Bo Bjelvehammar om Claes Jansons nya skiva.
KONSTENS KRAFT. Inte bara dekonstruerad koreografi eller superb bearbetning av klassisk musik. Solistenensemble Kaleidoskops föreställning Serge visar på konstens associativa kraft, skriver Andreas Engström.
AVANTGARDE. Den brittiske tonsättaren Karl Jenkins fyller 75 år nästa år. Björn Gustavsson porträtterar en kompositör med rötter i fusion-musik och avantgardistisk jazzrock som 2019 kommer leda en rad födelsedagskonserter.
HÅRT OCH LYRISKT. Jazzstjärnan Filip Ekestubbe har släppt en debutskiva, On a clear day, med såväl hårda klanger som förtätade, lyriska sjok. Bo Bjelvehammar har lyssnat.
TIDSDOKUMENT. Den Lausannebaserade kulturföreningen Rip on/off ger ut böcker som inte bara är intressant läsning av enskilda konstnärskap utan också ett ständigt växande tidsdokument, skriver Andreas Engström.
OPERASCEN. Dalhalla föddes som operascen, men på 2000-talet har det inte bjudits mycket opera — trots att arenan bland operahabituéer rankas som en av Europas främsta. Björn Gustavsson förklarar varför och funderar över framtiden för Dalhalla.
