SAMTIDSFUNDERINGAR. Jag blir var och varannan dag djupt och negativt berörd av hur fixerade vid maktinnehav som våra partier idag tycks vara. Är det inte ideologin som gäller? Nej. Makten gäller, skriver Carsten Palmer Schale.
SPEKULATION. Jag är ganska säker på att Maurice Cattelan och andra konstnärer utnyttjar den absurda spekulation som pågår på konstmarknaden idag bara för att driva med rika köpare och att de skrattar hela vägen till banken, skriver Mathias Jansson.
NOVELL. Två gånger har Hanna-Linnea Rengfors varit pristagare när Opulens anordnat novelltävling. Den här texten är en del av en kommande novellsamling. Det lätt distanserade stilgreppet förlänar en intressant laddning till novellen.
FILM. Det djup i skildringen av camorrans struktur som vi fick se i Gomorrah saknas. Filmens styrka ligger i stället i den intima, humanistiska skildringen av hur en känslig, kärleksfull pojke blir en mördare som gråter över sina offer, skriver Daniel Lindvall om Camorrans barn som har svensk premiär idag fredag.
ESSÄ. De säger att du inte blir vuxen på riktigt förrän du får barn. Jag säger att du blir inte vuxen på riktigt förrän du står upp för din egen sanning trots att hela världen försöker övertyga dig om motsatsen, skriver Josefine Fischer.
ART. In the Brussel suburb of Jette, there is a small but cosy art centre called Atelier Muzeum 34 zero. The main agenda of the art centre is to study and promote sculpture and three-dimensional art. On an annual basis, around three to four exhibitions are organised.
OFFENTLIG KONST. Att den virtuella och verkliga konstvärlden flyter ihop allt mer och mer är AR-appar ett exempel på. Det öppnar upp nya rum för offentlig konst och möjligheten att skapa interaktiva konstvandringar och konstupplevelser i din mobil, skriver Mathias Jansson med utgångspunkt i en aktuell utställning på Moderna Museet.
SPRÅKFRÅGA. En konstig fråga kanske, men varför finns det något sådant som passiv form av verb? Jag menar någon måste ju göra det som verbet syftar på, ingenting sker väl av sig självt?/ Lars
JAZZ. Mary Nelson gör med starkt stöd av sina medmusiker en alldeles egen tolkning av Henry Mancinis musik. Den tolkningen är både inkännande, personlig och uttrycksfull, skriver Bo Bjelvehammar.
