ROMAN. ”Trots romanens mardrömslika atmosfär är det inte tung läsning. Jag tror att det beror på språket – subtilt poetiskt stundvis och alltigenom stringent,” skriver Erik Bovin som läst ”Dagen då solen slocknade” av Yan Lianke.
Dagen då solen slocknade av Yan Lianke
Översättning: Anna Gustafsson Chen
Weyler förlag
Livet bjuder både på förgänglighet och upprepning. Vi lever olika liv men ingen undkommer denna paradox. Livet delas mellan natt och dag, sömn och vakenhet och utan denna kontinuitet skulle inte mycket fungera.
I den kinesiske författaren Yan Liankes roman ”Dagen då solen slocknade”, hans nionde bok att översättas till svenska av Anna Gustafsson Chen, rubbas denna ordning. En sömngångarnatt inträffar som får invånarna i byn Gaotien att gå i sömnen. Ett kaotiskt tillstånd utlöses som märks på gatorna där människor uppträder som zombies och i sitt sömngångartillstånd genomlever denna beckettska natt genom att plundra, mörda eller ta livet av sig. ”Dagen då solen slocknade” utgör med andra ord ett slags slutspel.
Allegorisk berättelse
Romanen är fylld med satirisk symbolik som att berättaren – fjortonårige Li Niannian – betraktas som en korkad typ trots att han ser och förstår mer än de flesta och de facto hjälper sin granne, författaren Yan Lianke, att få ihop sin berättelse. Det är uppenbart att Lianke vill skapa distans till fiktionen genom att skriva in sig själv i berättelsen. Lianke är onekligen en smålurig och långt ifrån lättillgänglig författare. Romanen är emellertid en högst tänkvärd allegori.
Den kollektiva somnambulism som drabbar samhället leder till ett massivt antal dödsfall som minst sagt sysselsätter pojkens föräldrar som driver en begravningsbutik med namnet ”Den nya världen”. Hans morbror har också införlivat döden i sin vardag då han driver ett krematorium i byn. Även han gynnas av det ökade antalet döda på grund av en statlig order som kräver att alla lik skall kremeras. Av liken blir det inte bara aska utan även ”likolja” som morbrodern absurt nog tjänar pengar på genom att sälja vidare. Och det saknas inte efterfrågan. Likoljan, får läsaren veta, kan bland annat användas som smörjmedel eller tvål.
Yan Lianke är både poetisk och stringent
Med denna roman skriver Yan Lianke in sig i en magisk realistisk tradition. Tankarna går obestridligen till dagens Kina. Ingen läsare lär missa de ironiska citattecken Lianke sätter kring ”Det nya Kina”. Modernt? Nja, på det hela taget ett land fortsatt präglat av regimens unkna människosyn, förtryck och starka motstånd mot demokrati.
Trots romanens mardrömslika atmosfär är det inte tung läsning. Jag tror att det beror på språket – subtilt poetiskt stundvis och alltigenom stringent. Ett språk som mot alla odds, likt somliga romankaraktärer, söker sig till ljuset.
info@opulens.se
