LYRIK. ”I Titti Spaltros värld har naturen ett värde i sig själv, och dess inneboende egenskaper har förmågan att hela,” skriver Emil Siekkinen som läst poetens aktuella bok ”Skogens sånger”.
Skogens sånger av Titti Spaltro
Fri Press
Den som besöker en dansk bokhandel, kan strax märka att det finns gott om nyutgiven dansk poesi att bekanta sig med. Inte minst debutanter.
På vår sida av Sundet ser läget för lyriken annorlunda ut. Här är ny svensk lyrik undanskymd hos flertalet bokhandlare. Men hos Fri Press, ett litet bokförlag med stort mod grundat 1969, har dock svenskspråkig diktning ett tryggt hem, och 2018 gav förlaget ut Titti Spaltros (och Lars Larsens) samling ”Naturens återkomst”.
Naturen stärker poetens sinnen
Nu har förlaget publicerat ”Skogens sånger”, som består av Titti Spaltros poesi och fotografier.
Titti Spaltro har berättat att John Keats hör till de skalder som inspirerat henne, och liksom hos Keats stärks Spaltros skrivande av den natur som möjliggör all mänsklig civilisation och kultur. Naturen stärker hennes sinnen och erbjuder såväl skönhet som glädje och tröst.
Poetens världssyn är därför inte i harmoni med den rådande ekonomin vilken betraktar naturen som ett råvarulager som ska utvinnas, konsumeras, och slängas.
I Titti Spaltros värld har naturen ett värde i sig själv, och dess inneboende egenskaper har förmågan att hela: ”Tittar på den mjuka mossan på stenen och känner ömheten.”
Naturen har rättigheter
I denna diktares värld har naturen rättigheter, och den gran som fällts för att pryda torget i december, vill inte dö i staden, utan i stället andas ”den rena / luft som vilar på mossans fot”.
I den atmosfär som mänsklig överkonsumtion dagligen förvanskar, finner hon de moln som spelar en betydande roll för jordens klimat. Vilken betydelse molnen kommer att ha i klimatförändringarnas eoner är inte fullt klarlagt, och i linje med detta undrar diktaren: ”Vem vet vad som är ett molns identitet?” Hennes svar är förankrat i det eviga nu hon behandlar på annat håll: ”vad vi kan göra, är att njuta av dess element / i allt vi ser, med hela vår själ.”
Välkomnande poesi
Titti Spaltros diktning är inte obskyr, utan innehålls- och känslomässigt välkomnande. Den är personlig utan att fastna i samtidens dyrkan av treenigheten Me, myself, and I.
Som sig bör återfinns hemligheter i denna diktning, men hemligheternas innersta innebörd är outtalat uppenbar.
Naturen erbjuder omsorg, men människan – som själv är del av naturen – erbjuder också biosfären omtanke.
Naturen förhöjer ens medvetenhet om livets värde och rymmer också en sista viloplats, där själen kanske vaknar till ”en evig vår”.
info@opulens.se
