Musikens påverkan på känslorna börjar långt innan vi hinner formulera en tanke. När vi lyssnar frigörs dopamin, oxytocin och endorfiner – signalsubstanser som styr både välbefinnande och lust. Rytmer kan få hjärtat att slå snabbare eller långsammare, och olika tonarter väcker amygdala, hjärnans känslocentrum. En långsam melodi i moll kan öppna ett stilla, nästan meditativt rum, medan en snabb sekvens i dur drar igång ett rus av energi. Reaktionen är kroppslig och samtidigt svår att greppa: en rysning längs ryggraden, ett omotiverat leende, en tår som stiger utan att vi riktigt vet varför.
Det är inte bara musiker som vet detta. Vi matas hela tiden med känslomässiga budskap triggade genom toner. Många underhållningsformer som bygger på vi ska uppleva något på några minuter eller sekunder förlitar sig på detta. Casinospel är ett bra exempel på hur vi kan bjudas på helt olika känsloresor genom musik som enbart handlar om att vi snabbt ska känna något. Vissa casinon har tuentals spel och alla har de sin unika ljudsättning (källa: https://www.escapistmagazine.com/se/guider/utlandska-casino/).
Musik och känslor hänger också ihop med vad vi tidigare har varit med om. En enda ton kan locka fram en hel värld ur det förflutna – doften av en plats, en röst vi trodde var borta. Hörselcentrum i hjärnan ligger nära de områden där vi lagrar våra personliga minnen. Därför kan en låt från ungdomsåren kännas starkare än något nytt. Det är inte bara melodin som återvänder, utan hela det liv som omgav den när vi först hörde den. Det är därför vi kan komma att tänka på musik och kanske har en viss låt i huvudet på repeat när vi bär på en viss känsla. Det är alltså inte bara toner som lockar fram känslor utan det går åt båda hållen.
Samtidigt rör sig musik över alla gränser. Den bär med sig kollektiva erfarenheter, blir ett språk som översätter känslor till ljud. I vissa kulturer uttrycker specifika rytmer sorg, i andra är de skapade för fest. En begravningsmarsch i New Orleans kan gå från stilla vemod till dans, som en påminnelse om att glädje och sorg kan leva sida vid sida. På högtider, demonstrationer och riter blir musiken en gemensam puls när orden inte räcker.
Den kollektiva kraften möter våra individuella drag och dagliga stämningar. Någon dras till långsamma, melankoliska stycken, en annan till hårda beats eller invecklade improvisationer. Forskning visar visserligen vissa kopplingar mellan temperament och musiksmak, men sambandet är aldrig givet. Hur vana vi är vid att lyssna intensivt på musik speelar också stor roll för hur vi upplever den. Ofta väljer vi musik för att reglera känslan i stunden: dämpa oro, vässa koncentrationen, fylla på med energi eller uppleva något som är samklang med vad vi känner eller identifierar oss med. Och musiken svarar genom att både spegla och förändra oss, så att identitet och känsla vävs samman.
Här blir det tydligt varför behandlingsformen musikterapi fått så stor betydelse. På sjukhus används utvalda stycken för att lindra smärta, dämpa oro eller väcka minnen hos personer med demens. Rytmer kan sänka blodtrycket, melodier lugna andningen, och sång ge röst åt sådant som annars stannar inuti. Vetenskap och konst möts i en vårdform som rör både kropp och själ. Musik kan även väcka aggression och andra mörkare delar av känslospektrat. Det behöver inte vara dåligt utan det kan vara ett sätt att få utlopp för något undertryckt på ett konstruktivt sätt.
Men den största upplevelsen kommer ofta när musiken delas. Körsång, festivaler och små improviserade spelningar kan skapa en samhörighet som är svår att beskriva. Forskare talar om spegelneuroner och känslosmitta: vi synkroniserar oss omedvetet med dem runt omkring oss, hjärtslag kan rentav följa samma rytm. Ett kollektivt crescendo kan kännas som att kliva ut ur sig själv, för ett ögonblick en del av en större kropp.
Och lika starkt kan det vara att själv skapa. Att spela, skriva eller improvisera öppnar en annan väg till känslan. Här är musiken något vi formar, inte bara tar emot, och processen kan leda till det psykologer kallar flow. Då löses gränsen mellan tanke och rörelse upp, och känslan blir till handling – en påminnelse om att vi skapar musiken lika mycket som den skapar oss. Att spela och skapa tillsammans med andra ger en stark känsla av gemenskap. Som kan bli bestående.
