SCENKONST. Skräck och komik kombineras i den gränsöverskridande föreställningen ”Bird” med skotska Hot Death Theatre. Lena Torquato Lidén blir både förvånad, road och oroad.
Jag kommer under Gothenburg Fringe Festival in i en kultursfär med en helt annan stämning än den gängse. Fringe-festivalen äger rum på många olika scener i Göteborg och när vi nu möts här på Kvarterscenen 2Lång pratar publiken mest av allt engelska, är runt 30 år och består övervägande av män. Vi är där för att se ”Bird” med Hot Death Theatre från Skottland. Som genre anges ”cosmic-body-horror-comedy-theatre”. På skärmen framför oss står det att vi är välkomna till en “bird sanctuary” och i hörnet av lokalen finns en bar som serverar vin och öl och smårätter. Det är hög ljudnivå och fullsatt.
Föreställningen sätter i gång med att Jennifer och Savannah, de två scenpersonligheterna börjar sin “guidning”. Den ena avmätt och stelt, den andra väldigt tjejigt och snabbt med karaktäristisk irländsk dialekt. Texten är som en ström av konstiga, snuskiga och ibland äckliga associationer kring fåglar. Det är som en korsning av Jurassic Park och en förfallen djurpark där föräldrarna ombeds hämta borttappade barn om dessa inte ska bli uppätna… Publiken skrattar från första stund, medan jag för min del sakta värms upp till den vridna och konstiga värld som är ”Bird”.
Efter ett mellanspel kommer en tredje person upp på scenen och spelar Gabriel, en pojke som vunnit en önsketävling, men tyvärr är hans önskningar omöjliga. Den första är att han vill hitta sin försvunna pappa och här är första tecknet på att publiken inte bara är här för att skratta. De tycker lite synd om pojken där han står i sin urvuxna t-shirt och visar sitt besvikna ansikte. Ett mumlande deltagande bryter ut. Men känslan stannar ändå kvar, att detta är en publik med en helt annan typ av humor än vad jag är van vid. Jag är förvånad, road och lite oroad i jämna mått.
LENA TORQUATO LIDÉN
