ESSÄISTIK. Bo Bjelvehammar har läst Horace Engdahls aktuella essäbok ”Ugglor i mossen” om idiom och konstaterar att den är stilsäkert skriven samt rik på infall och idéer.
Ugglor i mossen
Tankar om idiom
av Horace Engdahl
Norstedts
Vi tar ibland till alldeles särskilda språkuttryck, som inte sällan stelnat i sin form. Vi väljer att säga ”ana ugglor i mossen” i stället för att säga ”ana oråd” eller att misstänka att det finns en dold fara. Just detta specifika uttryck bygger på en språklig missuppfattning och förvanskning som skett över tid. Hur som helst är den språkvetenskapliga termen för sådana uttryck idiom.
Horace Engdahl har valt ut några av sina favoritidiom i en bok som heter just ”Ugglor i mossen”.
Han dissekerar dessa idiomatiska uttrycks natur och plats i språksystemet. Det gör han med en uppenbar glädje och en säker språkkänsla. Till detta kommer en framställning som är rik på infall och idéer.
Det är en lista på passande idiom – med uppgifter om ursprung, historia och betydelse. Varje idiomatiskt uttryck blir föremål för en språkhistorisk utredning. SAOB, Svenska Akademiens ordbok, har varit en ovärderlig hjälp i arbetet.
Några av de språkliga uttrycken har använts i hundratals år medan andra är helt färska. Många har över tiden bytt användningsområde och genomgått metamorfoser.
Vissa är välkända men andra tar jag del av för första gången, som detta ”att hålla hunden” – att hålla god min, att överse med en annan människas brister.
Så tillbaka till idiomet ”att ana ugglor i mossen” – det har funnits ända sedan 1600–talet och hade ursprungligen en annan lydelse – ”der er ulve i mosen”. Ordet ulv, varg, blev i svensk tappning förvrängt till en uggla.
Det är en språklig vandring med en avspänd konversatör, en språkflanör, som avrundar sin bok med två tack, ett till SAOB och ett till Ingvar Oldsberg, som här benämns programledarsnille.
bo.bjelvehammar@opulens.se
