TV-SERIER. Den senaste månaden har jag sett Netflixserien ”Helikopterrånet” samt SVT:s ”The Pirate Bay”. Produktionerna är baserade på verkliga händelser på 00-talet och har en sak gemensamt: Rånarna och IT-hackarna är individer, utan någon betydande status i samhället, som lyckas bryta sig in i elitens heliga rum.
Det är kittlande att se Gottfrid Svartholm sitta framför datorn i sin smutsiga etta och, med en cigarett i munnen, hacka sig in i Pentagons säkerhetssystem. Jag blir exalterad och tänker ”ja, krossa Hollywood!” när en länk till storfilmen ”Gladiator” läggs ut på Pirate Bay för gratis nedladdning. Helikopterrånarna firar sig ner från taket i G4S-byggnaden. Skit samma om personalen blir traumatiserad. Njutningen i att se hur det annars ogenomträngliga systemet rubbas är för stark. Jag saknar det. För i dag verkar det helt omöjligt.
Vi saknar det? Vi saknar det eftersom människor utan någon signifikant status i samhället inte längre har möjlighet att, mot alla odds, bryta sig in i elitens heliga rum. Avståndet mellan golvet och den högsta våningen har blivit för hög. I stället läser jag om hur bedrägeriverksamheter skor sig på fattiga människor. Och hur redan utsatta gängkriminella skjuter ihjäl varandra. Det är som om elitens heliga rum har blivit osynliga. I dag är de lika ointagliga, gömda och svåråtkomliga som kontanterna.
SVEN HOLMBERG
