USA. Så steg alltså Biden av sin kandidatur. Det är alltför signifikativt i svaghetsföraktets tidevarv. Så en man över 80 får alltså inte ha en dålig dag och snubbla lite på orden? Det är ”No country for old men” som bok- och filmtiteln säger. I det väldigt personfixerade politiska klimatet i USA måste kandidaten närmast ha en inre strålglans som en nyfrälst. I reptilhjärnornas land finns inte förlåtelse för det långsamt mumlande svaga. Trumps oneliner-spottande tilltalar en bred allmänhet. Detta i en nation van vid oräkneliga tv-kanaler som alla liknar varandra i banalitet.
Så gör jag ett hopp i tanken! Minns ni Dorothy i komediserien ”Pantertanter”? Hennes vassa sarkasmer och irriterade sågningar av folk har tyvärr signifikativt nog blivit ett fenomen på nätet. Hennes oneliners publiceras, ryckta ur sitt sammanhang. Det tilltalar publiken i ett tidevarv präglat av uppskruvad stress.
USA har uppenbarligen denna kollektiva mentalitet. Nationen står nu vid stupet. Landet har en statsskuld som motsvarar 120 procent av BNP. Om USA vore en person hade denna kvalificerat sig för ”Lyxfällan”. I en sådan nation vill man inte veta av torr och knarrig långsamhet. Man vill ha mer fett, salt och socker. Dorothy hade för övrigt en annan sida; den medlande, visa och ömsinta. När de andra i serien gick all in som dramaqueens stod hon fast och knarrade ”Oh come on, let’s be serious now…”
JESPER NORDSTRÖM
