LITTERÄRA KLASSIKER. När det gäller vara en röst i samhället är det verkligen ingen som slår Bertrand Russell. Likt en filosofins Keith Richards navigerade han järnhårt genom 1900-talets alla stora skeenden. Principia Mathematica, som han skrev huvudparten av, om än tillsammans med Alfred North Whitehead, är inget för lekmän. Här litar vi på populärvetenskapens förklaring om att han syftade till att göra upp med tanken om tal som en slags platonska begrepp för att i stället se dem som logiska funktioner av varandra.
De flesta av oss kan snarare ta till oss hans samhälls- och politiska filosofi och njuta av hans mycket engelska för att inte säga viktorianska temperament i boken ”Bäste Bertrand Russell” (Natur & Kultur). Det är ett urval av de uppskattningsvis 100 brev om dagen som han mottog och framför allt svaren han skrev. Vi får ta del av hans torrt sakligt formulerade ateism och outtröttliga kamp mot kärnvapen. Lägg därtill hans skrivelser och vädjanden beträffande politiska fångars situation.
Bertrand Russells närmast övermänskliga väsen tonar fram i boken. Vi får bland annat veta att han intervjuade Lenin och sedan grundade en egen skola som skulle verka för ”demokratisk socialism baserad på dialog och humanism”. Att han dessutom av hippierörelsen betraktades som ett slags cool vithårig hedersgubbe får väl på hans egen lakoniska engelska betraktas som ”pure gravy”.
JESPER NORDSTRÖM
