BORGERLIGHETEN. Genom Thomas Manns väldiga författarskap går en röd tråd. Den utgörs av tanken om borgerlighetens splittring och inre spänning. Förvaltande tradition kontra djärvt företagande. I den stora släktkrönikan ”Huset Buddenbrook” hyser husets överhuvud samvetskval på grund av att han har utnyttjat en konkurrents likviditetsproblem och gett ett skambud. Affär är affär, men i botten ligger tanken att handelshuset ändå skall vara en renhårig stöttepelare i samhället. Mot denna kärva protestantiska inställning ställs katolicismens värderingar som framstår som ett kluster av allt negativt; det feminina, mjuka, svaga.
Ändå bryter det andra kristna lägret in när fasaden inte kan upprätthållas. På en begravning är det plötsligt en fransk präst. Lite mer mystik och estetik i sorgens stund. Därtill sker också i Thomas Manns författarskap det främsta syndafallet – den homosexuella lockelsen – just i katolicismens Italien.
Thomas Mann var inte dramatiker utan snarare en av de sista stora senkomna 1800-tals-romanförfattarna. Hade det kommit en pjäs från hans penna hade den kanske påmint om vad som pågår mellan Tidöpartierna vi har i vår regering. Här ser vi den tydligaste gestaltningen av borgerlighetens komplexitet och dess sprickor. Det universalistiskt liberala ställs mot det småborgerligt värdekonservativa. Den strama bankdirektörsstilen krockar med drogliberal framgångsteologi, i rosa latex till på köpet! I den tyske Nobelpristagarens fiktiva värld höll det i hundra år. Hur länge håller det i samtidens Sverige?
JESPER NORDSTRÖM
