BIOAKTUELLT. Trots sina brister är filmen ett litet steg framåt för svensk skräck, skriver Charlotte Wiberg som sett den bioaktuella ”Canceled” i regi av Oskar Mellander.
Skräckfilmen Canceled har blivit omskriven som den gamle YouTube-influencerns Jocke Lundells film. Kanske av någon slags marknadsföringsskäl. Lundell är alltså en av producenterna och har bidragit med idén till filmen. Men han har varken regisserat eller skrivit manus, och det finns ingen anledning att kalla filmen för hans. Regisserat har Oskar Mellander gjort. Manusförfattare är Paolo Vacirca och Henry Stenberg.
Varje ny svensk skräckfilm väcker förhoppningar. De infrias i princip aldrig. Jag kan tyvärr inte säga att de infrias av detta nya bidrag heller. Regissören Mellander, var en av de båda regissörerna till hajpade Andra sidan som för några år sedan skulle lyfta genren till mainstreamnivå för några år sedan men var en verklig besvikelse. Men jämfört med just Andra sidan, en ansamling av det förväntade i tråkig mening, är Canceled faktiskt roligare, mer levande, mer udda – och framför allt: den lyckades faktiskt skrämma mig.
Som gammal skräckfilmsälskare är jag luttrad. Jag ser mycket skräck, och det är nuförtiden väldigt sällan den skrämmer mig. Jump scares lyckas inte på mig. Vanligtvis. Med Canceled var det inte precis så att jag gick hem från salongen skakad i grunden, som jag var när jag första gången sett Blair Witch Project. Men det finns en jump scare i Canceled som fick mig att hoppa högt i fåtöljen, och därefter höll filmen mig faktiskt i spänning. Det gör att jag har en viss respekt för den, dess brister till trots.
Ett plus är att spöket/varelsen/det onda i Canceled (inte helt lätt att veta vad man ska kalla det) visas ganska otydligt, så att det lämnas en del till fantasin. Ett minus däremot att hennes (könet är ändå tydligt) ankomst signaleras med den form av ben-knäppande ljud som blivit kliché. Filmens största minus är annars hur dåligt berättelsen hänger ihop – själv brukar jag inte bry mig om en och annan logisk lucka, det handlar ju trots allt om fantasi, men här finns det stora hål, rena gropar av osannolikhet som filmens själva intrig faller ner i. Skådespeleriet är dessutom inte direkt njutbart och dialogen verkligen rövtrist. Miljön, den gamla gamla herrgården, är däremot ganska fin och vi rör oss i unkna källarmiljöer som funkar fint i sammanhanget.
Av titeln, liksom av en del förhandspress, kan man få intrycket att detta är en film som behandlar och problematiserar cancelkultur. Så är det inte alls. Filmens huvudperson, spelad av Vincent Grahl, en självutnämnd spökjägare med YouTube som exploateringsmark, är helt enkelt en skitstövel som rättmätigt blivit canceled på grund av sina tveksamma metoder. Och det är inte så att han på något sätt förändras av denna erfarenhet. Filmens slut följer av detta och är på en gång cyniskt, roligt och lagom kusligt.
Trots sina brister är filmen ett litet steg framåt för svensk skräck. Jag hoppas Mellander fortsätter inom genren, men kanske inte med Vacirca och Stenberg som manusförfattare. Eller så får de båda helt enkelt skärpa sig till nästa gång.
charlotte.wiberg@opulens.se
