FOLKMUSIK. Anna-Karin Andersson arbetar med variation och spännvidd och skapar så musik präglad av kärlek och genomsyrad av glädje, konstaterar Bo Bjelvehammar, som lyssnat på aktuella albumet “Gränsland”.
Gränsland med Anna-Karin Andersson
Kakafoni Records
Anna-Karin Andersson, musiker, kompositör och fiolpedagog, redovisar på sitt debutalbum många års studier av den norska folkmusiktraditionen. Hon räcker fram ett skrin av musikstycken och rör sig i gränslandet mellan Sverige och Norge. Det är lätt att känna igen namn som ”Kongsvinger” och ”Eda”.
I detta gränsland, som en utkant, kan det finnas skuggvarelser, vargar som rör sig nära husdjur och människor. De rör sig i ett gränslöst land, ger upphov till mystik och skrönor, föder hot och hat. De rör sig i land av uthållighet och tystnad.
Anna-Karin Andersson blandar traditionella folklåtar med egna kompositioner från de båda länderna. Hon är en folkmusiker som trakterar hardangerfelan (hardingfelan) som en mästare – ett instrument med en rik ljudbild och ett klingande, knirkande ljudmönster.
Hennes fela byggdes på 60-talet på klassisk grund, i Telemark.
I Sverige har nyckelharpan en central plats i folkmusiken, i Norge har hardangerfelan den motsvarande platsen.
En detalj som utmärker hardangerfelan är att några av spelsträngarna är gjorda av djurtarm.
Anna-Karin Andersson arbetar med variation och spännvidd och skapar så musik präglad av kärlek och genomsyrad av glädje.
Hon är nära folkmusikens själ och rötter – ibland med skira, intensiva klanger, ibland med en musikvardaglig kärvhet och tyngd.
bo.bjelvehammar@opulens.se
