JAZZ/BLUES. Detta är en produktion präglad av både värme och närhet, där de deltagande var och en på sitt sätt bidrar till en gedigen helhet, skriver Bo Bjelvehammar om det färska albumet “Det regnar i min stad”.
Det regnar i min stad
med Claes Janson & Christina von Bülow
Gästartist Emily McEwan
Stunt Records
Detta musikbygge har tre grunder, längst ner finns Åke Grandells poesi – Åke Grandell (1938-2015), var en legendarisk finländsk radioman och musiker, dessutom en säregen poet, som skapade egna ord som doftvind och ordafärd. Han skriver ord som vi känner igen – i februari är det längst till vår.
Enkel och uttrycksfull poesi.
”En fågel flög över mitt hus.
Jag följde den med blicken
tills slutligen den svarta pricken
blev ett med himlens ljus.”
Den andra basen i musikbygget är den danska saxofonisten Christina von Bülows musiksättning, hon svarar för alla kompositioner och arrangemang – det gäller småsaker i livet, men även handlar det om de stora frågorna som kärlek, sorg och längtan. Christina von Bülow arbetar nära Åke Grandells text, men hon är fri och självständig, särskilt med sin altsax. Hon omger sig med enbart goda musiker som Steen Rasmussen på piano.
Den tredje grundstenen i albumet är Claes Jansons sång, hans varma röst är som en institution i svenskt musikliv, på fyra spår finns det en gästartist – den svensk -skotska sångerskan Emily McEwan.
Detta är en produktion präglad av både värme och närhet, där de deltagande var och en på sitt sätt bidrar till en gedigen helhet.
Och jag är särskilt svag för Åke Grandells ord:
”Jag ville sjunga dig en ömsint visa
mot februaris vresighet och dis.
Den håller ekot av sommar inom hörhåll
tills jag igen en dag är fri från is.”
bo.bjelvehammar@opulens.se
