KRIG. Robert Myhreld reflekterar över krig och populärkultur samt Ernst Jünger.
I ett annat sammanhang skrev jag för något tag sedan om “I stålstormen” av Ernst Jünger. Jag menade att det är perverst och smaklöst att man gjort och gör krig till populärkultur. Varför? Det kräver egentligen ingen vidare förklaring. Jag tror inte våld i spel- och tv-sammanhang gör människor våldsammare och mer benägna att jaga varandra med hillebarder och granater. Och att grotta ned sig i människors öde på slagfält är förståeligt men samtidigt förkastligt.
Att jag nämnde Jüngers skildring/dagbok i detta sammanhang förstår jag emellertid inte. Antagligen var jag berusad på fulsprit, alternativt livet. En dagbok är en dagbok är en dagbok. Ett nyktert och, som jag förstår det, oförblommerat återgivande av kriget och vad det innebar i umbäranden och meningslöst lidande. Som “Okänd soldat”, som Peter Englunds ihopsamlade brev- och dagboksböcker från kriget.
Vidare: Autentiska dokument utgör ett fantastiskt undervisningsmaterial. Att inte färglägga historiska skeenden i undervisningen är närmast brottsligt.
Det slår mig under läsningen av “I stålstormen” att jag aldrig läst om så många projektiler av olika slag – karteschsplitter, annat splitter, kulor – som gått igenom ögon, nackar, pannor och öppnat upp skallben och blottlagt hjärnor för omvärlden att beskåda. Blod- och hjärnstänk över en radie på ungefär en halv kilometer. Slumpen, om det nu finns någon sådan, har sällan varit så uppenbar. Fel plats, fel tidpunkt, död.
Apropå populärkultur: Här har ni “Relaxing Rain with Distant Artillery w/Battle Aminence” . Utifall ni har svårt att sova eller behöver koncentrera er. Fungerar ypperligt kan jag berätta.
Lycka till och Forward!
info@opulens.se
