PROSA. Det här är en roman som är sorglig, men rik på värme och bildning, skriver Bo Bjelvehammar som läst Göran Greiders bok om Dan Andersson och Märta Larsson.
Hon vars hjärta var som mitt av Göran Greider
Undertitel: Dan Andersson och Märta Larsson
En kärlekshistoria
Ordfront
Nu är det exakt etthundra år sedan Dan Andersson dog, förgiftad av vätecyanid på Hotell Hellman i Stockholm. Före dödsfallet var Dan Anderson föga känd, den plötsliga och allt för tidiga döden gav honom en mytisk status. Göran Greider har under lång tid ägnat tid och energi åt att studera Dan Anderssons liv och författande. 2008 gav Greider ut en mäktig och banbrytande biografi över Dan Anderson – Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke. Ord som Dan skrev ner på en lapp under en tågresa.
Nu har Göran Greider återvänt till ämnet, i romanen Hon vars hjärta var som mitt, genom att ägna sig åt förhållandet mellan Dan Andersson och Märta Larsson, som började under hösten 1914 och pågick till början av 1917. Det är avgjort så att Märta Larsson är den kvinna som lämnat tydligast spår i Dan Anderssons författarskap, i dikter, i romaner och noveller och i de otaliga brev som finns bevarade.
De möts under hösten 1914 vid terminsstarten på Brunnsviks folkhögskola i Dalarna. En ung studentska från Östermalm möter en fattig finnmarkspoet. Skilda traditioner, livsvillkor och värdegrunder möts. Det sociala avståndet är påtagligt, men allt besegras i ett passionerat och så småningom smärtsamt förhållande. När Märtas far får veta om det, så tas hon från Brunnsvik. De skiljs åt, men fortsätter med ett ihärdigt brevskrivande och fortsätter även att träffas, med ojämna mellanrum.
Miljön och människorna på Brunnsvik skildras av Göran Greider på ett utmärkt sätt. Det är imponerande med alla lärare, som visar upp en bedövande bildning, ett stort engagemang och en obeskrivlig värme mot sina elever.
Detta är en relationsroman med dokumentära drag. Dan Anderssons brev är bevarade och utgör en grundbult i romanen. Märta Larssons brev finns däremot inte bevarade, utan är uppdiktade av Göran Greider, på ett förtjänstfullt sätt. Han är väl hemmastadd med dokumentärgenrens hantverk. Något mera trevande förefaller han i handlaget med romanens formspråk.
Trots det stora glappet mellan Märta och Dan, så skildras båda på ett ömsint och respektfullt sätt. Det framgår att båda hade, på olika sätt, starka bindningar till sina respektive familjer, med rådande konventioner och fasta trosregler. Och klassmarkörer, som singlade över dem, som höstlöv.
Förhållandet mellan Märta och Dan ter sig från början omöjligt över tiden, tonen i breven förändras likaså, orden blir både vassa och elaka. Men kärleken består likväl, på något sätt.
Det här är en roman, som är sorglig, men rik på värme och bildning. Dessutom är det underbart att på nytt möta musiken i Dan Anderssons språk och uppleva hur människa och landskap är ett, i en elegisk skymning!
bobjelvehammar@opulens.se
