PROSA. Gunnar Lundin har läst Christer Erikssons nya novellsamling och finner den både intressant och läsvärd.
Utanför boxen av Christer Eriksson
Brutus Östlings bokförlag Symposion
I Utanför boxen (Symposion) är Christer Eriksson en författare som med precision vet vad han kan och inte kan. Vad han kan visar sig räcka stort längre än vid förra novellsamlingen, ”Betraktelser under spelets gång”. Den kunde bli fottung genom upprepningar i rekvisita och motiv. Och även om Eriksson fortfarande så att säga skär ut sina ord och meningar är nu skalan rikare alltifrån allvar till humor.
Här finns en typisk bild, både filosofisk och konstnärspraktisk: en människas frånfälle liknas vid att hon klipps ut ur närvaron; saknad och tomhet uppstår. Men det skrynklade urklippet går att släta ut så att människan i minnet kommer till liv. Och bilden är inte platt utan så att säga kubistisk. Vissa ögonblick och situationer fryses ner och undersöks från oväntade sidor. Här finns insikter och frågor för läsaren.
Variationen – i samma utmejslade stil som förut – är större. Enkla berättelser, sagor, surrealismer. Porträtt av människor som stötts ut ur gemenskapen men även av dem som medvetet valt ett särlingskap. Samtidigt som Eriksson tycks känna varje vrå i moderniteten är han inte i takt med den; här finns precisa iakttagelser. Allt är – vad den genuina formen tillåter.
I grunden finns en humanist med en förvånad blick på tid och människor.
info@opulens.se
