
FILM/DVD. “Hög tid att filmerna blir tillgängliga i bredare kretsar, efter att ha tillbringat årtionden i obskyritet.” Mats Kejonen har sett Uppdraget och Roseanna som har nypremiär 40 respektive 50 år efter att de gick upp på biorepertoaren.
Sverige blev i slutet av april en deckardrottning fattigare. När Maj Sjöwall och maken Per Wahlöö skrev sin första bok ansågs deckare fortfarande vara skräplitteratur utan ambition att beskriva eller förändra det samhälle vi lever i. Deckare var brukslitteratur med billiga kartongpärmar som kunde läsas på tåget och sen slängas på perrongen. Paret ställde den bilden på ända genom att väva in sociala frågeställningar som en aktiv del av handlingen; ett stilgrepp som idag är så dominerande att det närmast är att betrakta som en kliché.
Många dödsrunor har skrivits över Maj Sjöwall och hennes gärning för deckargenren. Men hennes namn saknas fortfarande alltför ofta när den svenska litteraturhistorien skrivs – trots att kriminalromaner är Sveriges mest lästa typ av litteratur. Men nu har Maj Sjöwalls författarskap slutligen börjat få den uppmärksamhet det förtjänar.
Filmatiseringarna av Sjöwall och Wahlöös böcker har också levt ett undanskymt liv i svensk filmhistoria. Det var faktiskt först i dagarna som mästerverket Mannen på taket blev tillgängligt i högupplöst form på blueray. Systerfilmen Mannen från Mallorca smögs ut bakvägen och kan numera streamas högupplöst via nätet. Och nu kommer alltså parets deckare Roseanna och Uppdraget ut på dvd 40 respektive 50 år efter sin biopremiär.
I Roseanna gör två barn en fasansfull upptäckt när de är ute och fiskar. En död kvinna hittas flytande i Göta kanal. Filmen inleds med obehagliga närbilder på den mördade kvinnans kropp – chockerande bilder idag och säkerligen chockerande bilder när filmen gick upp på landets biografer 1967.
Kommissarie Martin Beck anländer till platsen och inser snart att kvinnan våldtagits och mördats ombord på en turistbåt. Men vem är den skyldige? Och hur kunde mordet ske ombord på ett fullsatt fartyg utan att någon märkte det?
Mycket riktigt är detta den första filmatiseringen med Martin Beck i huvudrollen, tillika baserad på den första boken om den idag internationellt kände kriminalkommissarien.
Maj Sjöwall har i en intervju berättat att hon var ute och rodde med maken Per Wahlöö när hans ögon fastnade på en attraktiv ung kvinna. “Henne ska jag mörda” sa Maj till sin make och gjorde mycket riktigt det senare i parets första bok.
Roseanna har stabila skådespelarinsatser och vackert foto av Sven Nykvist som var Ingmar Bergmans ständige kameraman. Men särskilt spännande blir det aldrig. Snarare än att söka efter mördaren så fokuseras på mordoffret och hennes motivation. Vem var hon? Vad ville hon? Varför var hon i Sverige? Det är ett väldigt okonventionellt grepp. Här finns inga biljakter och pistoldueller, detta är en film för en mogen publik. Och som sådan fungerar den alldeles utmärkt.
Den andra filmen Studio S Entertainment släpper på dvd är Uppdraget i regi av Mats Arehn. Filmen hade premiär 1977 och har sedan dess inte funnits ens på hemvideo i Sverige. Thomas Hellberg spelar en svensk diplomat i ett Sydamerikanskt land som hamnar i kläm mellan landets högerextrema paramilitär och den vänsterinriktade gerillan. Uppdraget är en historia som inte så lite påminner om den svenske diplomaten Harald Edelstams öde när han tog ställning för den demokratiskt valde president Salvador Allende under militärkuppen i Chile fyra år tidigare.
Thomas Hellberg är bra som alltid, likaså Christopher Plummer (kaptenen i Sound of Music), Luis Bunuels favoritskådis Fernando Rey dyker oväntat upp och briljerar i rollen som slemmig plantageägare. Per Oscarsson däremot är hopplöst malplacerad i sin roll som gerillaledare. Vad den här filmen saknar är en Sven Nykvist, för fotot är platt och tråkigt och ger snarare känslan av filmad teater. Vilket är synd med tanke på de goda förutsättningarna.
Särskilt spännande blir det aldrig här heller men precis som när det gäller Roseanna är Uppdraget ett sevärt dokument från en svunnen tid.
Om båda filmerna kan sägas att det är hög tid att de blir tillgängliga i bredare kretsar, efter att ha tillbringat årtionden i obskyritet. Och det är inte en dag för tidigt att Sjöwall-Wahlöös arv behandlas med den respekt det förtjänar.

info@opulens.se



