KORTSIKTIGHET. ”Varför förbises den enklaste sortens orsak-verkan så ofta? Handlar det om okunnighet, bristande koll eller naivitet? Eller kan vi benämna det på ett annat sätt. Med ord som cynism och osunda prioriteringar, kanske?”, skriver Erik Cardelús.
”Det hade jag ingen aning om.” Minns du den bevingade frasen? Om inte: Frasen kommer från sent 70-tal då Olof Palme tillfrågades om vad en liter mjölk kostade. Frågan var tänkt som en mätare på hur förankrad statsministern var i verkligheten och dennes koll på de stigande livsmedelspriserna. Frasen avslöjade inte bara Palmes okunnighet om matpriser, utan den blev också satir hos Hasse & Tage.
Att politiker lever under andra villkor än vi andra är en gammal visa. En visa som lätt kan missbrukas i dessa populismens och politikerföraktets bistra tider.
Men ändå. Det räcker att minns beskrivningarna av ”det sovande folket” och dess motsvarigheter. Eller tänk de flitiga politiska uppmaningarna om att vi ständigt måste se över vår kompetens och vara beredda på tuffa omställningar på arbetsmarknaden. Detta medan så många ex-politiker, år efter år, lever på ytterst generösa riksdagspensioner. Vissa av ex-politikerna passar också på att konsulta i privata bolag, så de kan njuta fetpension och konsultpengar samtidigt.
Själv minns jag den tidigare utbildningsministern och numera Let’s-dance-stjärnan Jan Björklund som påstod av ”vi har varit naiva” inför det faktum att många privata vinstdrivande skolföretag hade agerat kallhamrat och profitinriktat för att maximera sin företagsnytta snarare än elev- och samhällsnyttan.
De hade sparat på elev-, personal- och lokalkostnader, kortsiktigt drivit upp värdet på sina resultatenheter (förlåt: skolor) och därefter sålt av till högstbjudande. Många bestämmelser hade kringgåtts och avancerade upplägg för att undvika kostnader hade gjorts. Ett stort skolföretag hade gått i konkurs över en natt och lämnat elever vind för våg till kommunen, medan vd:n hade postat en bild på en dyr flaska Amarone med texten ”because I’m worth it”. Allt detta medan de svenska PISA-resultaten rasade och likvärdigheten mellan skolor rycktes sönder.
För inte så länge sedan menade Stefan Löfven att ”vi inte såg det komma” angående gängkriminaliteten, vilket förbluffade många medborgare, i utanförskapsområden och annorstädes.
Numera är det äldrevården som hamnat i skottgluggen med den skenande smittspridning och de många dödsfall i corona som förekommit där, detta parallellt med berättelser från personalen om krympande resurser, uppdrivna sparbeting och bristande arbetsgivaransvar.
Sent ska syndaren vakna, heter det ju.
Att osäkra timvikariat, underbetald personal, stor personalomsättning och försämrade villkor förr eller senare resulterar i en flodvåg av negativa konsekvenser, är inte svårt att se. Här behövs inga professorer i äldreforskning eller någon Nostradamus för att förstå. Här finns också många röster att lyssna på inifrån verksamheten.
Sent ska syndaren vakna, heter det ju. Nu har regeringen tillsatt rekordstora ekonomiska resurser till äldrevården och frågan om hur denna vårdform ska bli bättre har hamnat högt upp på agendan. Och det är naturligtvis bra.
Vad som dock kvarstår är frågan varför vi så ofta drabbas av ”det hade jag ingen aning om”. Varför förbises den enklaste sortens orsak-verkan så ofta? Handlar det om okunnighet, bristande koll eller naivitet? Eller kan vi benämna det på ett annat sätt. Med ord som cynism och osunda prioriteringar, kanske?
info@opulens.se
