PUBLICISTIK. I en tid när media i allt högre grad integreras i nöjesindustrin så känns det minst sagt naivt att sätta sitt hopp till den enskilda journalistens rättrådighet. Istället måste vi stärka de seriösa, i betydelsen opartiska och maktkritiska, medierna skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark.
I förrgår skrev Max Karlsson en kritisk och tänkvärd kolumn, apropå Stockholmsmoderateraternas nystartade 08nytt, om hur politiker startar sajter förklädda till oberoende nyhetsmedier. Det är en trist utveckling men det är inte något nytt. I åratal har vi sett hur politiska aktörer, framförallt längre ut på högerkanten, startat så kallade ”alternativmedier” vilka inte är mycket mer än propagandakanaler förklädda till nyhetstidningar.
God journalistik inbegriper ett maktkritiskt perspektiv. Det demokratiska uppdraget gör härvid ingen åtskillnad. Företagsledare eller fackföreningsbossar, politikerpampar eller småpåvar i föreningslivet ska alltid riskera att få sina eventuella smutsiga bykar uthängda. Även om ett kultur- och samhällsmagasin som Opulens sysslar med opinionsjournalistik är det bland annat detta förhållningssätt vi understryker i vår publicistiska förklaring där det står att Opulens är ”frihetligt sinnad och motsätter sig alla auktoritära idéer.”
Begreppet ”tredje statsmakten” är förrädiskt. Medierna är inga demokratiskt valda församlingar. Journalisten är inte folkvald. Mediearbetaren är en arbetare bland andra, i en industri bland många i en kapitalistisk värld. En mediekritisk debatt som inte problematiserar detta faktum förlorar sig lätt i detaljerna, i exempelvis enskilda journalisters åsikter.
Tolkandet av samhället breder ut sig och återfinns inte bara längre på opinionsbildande sidor.
Journalistikens ideal har utvecklats. Från ett ideal av att spegla samhället till att granska det. Nu är vi kanske inne i nästa paradigmskifte. Tolkandet av samhället breder ut sig och återfinns inte bara längre på opinionsbildande sidor och spalter som ledare, kulturkritik och analyser, eller i ett opinionsmagasin som Opulens, utan också i exempelvis nyhetstexter och reportrars egna tyckanden i sociala medier.
Detta har skett samtidigt som de politiska partierna inte längre är några massorganisationer och i och med svårigheterna att nå ut med sina budskap blivit allt mer beroende av medierna. Tydliga exempel är förstås toppolitiker som idag lånar ut sig till olika lekprogram i tv och andra sammanhang långt från deras politiska vardag. Något som förr skulle varit otänkbart.
Stöd Opulens - Prenumerera!
För att nå ut på marknaden så har mediernas sökande efter dramatik ökat nämnvärt. Personfixeringen har tilltagit och tonläget höjts. Den enskilde journalisten jobbar knappast som ett helt fritt subjekt i ett samhälleligt vakuum. Där partipolitiken tidigare har nått ut har förstås något annat tillkommit. Vem hade för femton år sedan trott att många ledarskribenter, ungefär de gråtristaste typer som tidigare gick att hitta på en dagstidning, idag skulle vara klickdragande mediestjärnor?
Nyheter är något som konstrueras i en samhällskontext. I en tid när marknaden är närmast allenarådande och medierna i allt högre grad integreras i nöjesindustrin så känns det minst sagt naivt att sätta sitt hopp till den enskilda journalistens rättrådighet.
De seriösa medierna, i betydelsen opartiska och maktkritiska, finns idag där annonsmarknaden inte helt tillåts diktera journalistiken samt partipolitik och andra politiska intressen är underordnad. Idag är det kanske viktigare än någonsin att stärka denna seriösa del av medieutbudet.
info@opulens.se
