BERÖRING. Livet är till stor del uppdelat i två tendenser, anser Ladislaus Horatius. ”Antingen närmar vi oss varandra eller så fjärmar vi oss från varandra. En smekning betyder så mycket,” skriver han och efterlyser mer fysisk kontakt och kommunikation i det sociala umgänget.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Förlåt, säger mannen i snabbköpet. Ursäkta! viskar kvinnan på biblioteket. Vad ber de ursäkt för? Vad har de begått för fel, vilken synd och vilken överträdelse? Jo, de har nuddat min hand. Så grav är tydligen beröring i Sverige att man måste be om ursäkt.
Men gå tillbaka ett antal år, till barndomen. Det sägs i otaliga studier att barnet måste beröras. Ta upp det, krama det, titta på det. (Tittar du bort tolkas det som skrämmande alienation.)
Eric Berne skriver i sin bok Games people play: “A stroke may be used as the fundamental unit of social action. An exchange of strokes constitutes a transaction, which is the unit of social intercourse.”
[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]
Jag ser livet till stor del uppdelat i två tendenser. Antingen närmar vi oss varandra eller så fjärmar vi oss från varandra. En smekning betyder så mycket. Den innehåller mer än “avmätt respekt” (håll säkerhetsavståndet!). I kram och beröring finns nämligen kroppen med. Den vill också vara med i leken.
Berne skriver om senare, vuxna surrogat för smekningen, såsom beröm, utmärkelser, applåder med mera. Han skulle säkert lagt till Facebook-likes om han hade erfarit sociala medier, även om det rör sig om ett ökenlandskap där kroppen inte deltar.
Ibland ser jag entusiaster på gatorna med skylten “FREE HUGS”. Ja! Kramen borde vara gratis, delas ut gratis, vara självklar. Den bekräftar oss på ett naturligt, organiskt sätt. Den erkänner att det finns kroppar i världen och att de spelar stor roll.
Vi i Sverige har förstått vikten av ljus på vintern. Vi sitter i vita rum och kompenserar för mörkret. Det är klokt och logiskt. Jag föreslår att man också inrättar — året runt — kramrum där man kompenserar för all mänsklig isolering och alla onödiga avstånd.
“Ursäkta.” “Förlåt!” Ja, vad handlar det om? Jo, jag drog bort handen och betedde mig som om du vore strömförande. Kom, låt mig ge dig en extra stor kram bara för det!
Jag önskedrömmer, som ni hör. Redan Povel Ramel var nyckeln på spåret när han sjöng texten till låten Ta av dig skorna. “Varje gång du tar av dig skorna så medge att det känns skönt, det betyder att apan i dig har än en framgång rönt.”
Jag skulle snarare säga människan i dig, hon som består av hjärta, hjärna och kropp. Minst tre delar, inte två och absolut inte en.
Kram på er!
ladislaus.horatius@opulens.se
