VÅR TID. Iodine Jupiter funderar kring vad han kallar “vår tids häxprocess” och vet numera inte vilken blick han tillåts använda.
Eftersom jag är svensk och rädd för att sticka ut och att framföra min högst personliga åsikt, eller synpunkt och stå för den, säger jag att jag tänker, i stället för tycker, tror, menar, anser eller påstår. Att tänka är i mitt fall förresten en smickrande överdrift. Jag har nog aldrig tänkt en tanke i hela mitt liv.
Jag tänker att en positiv aspekt av vår tids häxprocess var att vi fick ett angiverisystem som heter duga, folk- och mediatribunaler i stället för domstolar. Ange, peka ut, döma.
Drönare som flyger utanför fönstren till sängkamrar för att se om det går rätt till därinne. Bilderna från drönaren skickas till skvallerpressen som utgör kunniga domare och avgör om det gått för hett till bakom fönsterglaset.
Det Stora Oväsendet, eller Metoo som det kallats, påverkade mig på djupet. Jag ser inte längre åt en kvinna, ty jag vet fortfarande inte vilken blick jag tillåts använda. Om blicken är klibbfri och därmed godkänd?
iodine.jupiter@opulens.se
