Sinziana Ravini skriver alltför utstuderat
ROMAN. Lis Lovén låter sig inte imponeras av Sinziana Ravinis roman ”Diagonalt begär” utan finner boken vara alltför ytfixerad och utstuderad.
Sveriges dagliga kulturmagasin
En litterär pärla av Therese Bohman
PROSA. ”Kammakargatan” är en liten pärla till bok,” skriver Erik Bovin som läst Therese Bohmans aktuella kortroman.
Eiríkur Örn Norðdahl på strålande berättarhumör
ROMAN. ”’Naturlagarna’ är definitivt Eiríkur Örn Norðdahls bästa roman hittills. Han är
Tezer Özlü ‒ psykisk misär skildrad inifrån
PROSA. ”Kan kärleken trolla bort all psykisk misär? Jag tvivlar på det,” skriver Lis Lovén, som har läst den turkiska författaren Tezer Özlus autofiktiva skildring av ett sjukdomstillstånd i romanen ”Barndomens kalla nätter”.
Melker Garay: ”Refuserat” ‒ Del 1 ‒ ”Svår ånger”
SOMMARSERIE. För de läsare som följt Opulens under en längre tid torde författaren och konstnären Melker Garay vara ett välbekant namn. Nu har vi nöjet att presentera Garays senaste roman ”Refuserat” som sommarföljetong i 25 delar. Här följer det första kapitlet. Del 2 hittas här
Fint gestaltad tidsbild i Mårtenssons nya roman
ROMAN. ”Det som är romanens stora förtjänst är den etnografiska ansatsen och den fint gestaltade tidsbilden,” skriver Bo Bjelvehammar som läst Ulf Mårtenssons roman ”Vägen tillbaka”.
Tove Ditlevsen – när liv och dikt blir ett
PROSA. ”Så kan Ditlevsen levandegöra sitt biografiska material och skapa ett levande bevis på att liv och dikt hör ihop,” skriver Lis Lovén, som läst ”Ansiktena”.
Stefan Lindbergs roligaste bok hittills
ROMAN. Efter ”Nätterna på Mon Chéri” och ”Splendor” fullbordar Stefan Lindberg sin Fridhemsplanstrilogi med ”Viskarna”. Erik Bovin konstaterar att den avslutande delen handlar om mycket, arv, identitet, sanning, lögn och existentiell utsatthet, men också är Lindbergs roligaste bok hittills.
Pia Raattamaa Visén har utsökt gestaltningsförmåga
ROMAN. ”Pia Raattamaa Visén har skrivit en berättelse på mättad prosa och det som är starkast är den utsökta gestaltningsförmågan, utmejslingen av karaktärerna,” skriver Bo Bjelvehammar.
Irene Solàs roman frambringar tro på berättandets helande kraft
ROMAN. Irene Solàs ”Jag sjunger och bergen dansar” är en roman som får en att tro på, berättandets helande kraft, menar Erik Bovin.
Tokarczuk skildrar året 1913 i en häxbrygd
TOKARCZUK. Nobelpristagaren Olga Tokarczuk är tillbaka och det med besked, konstaterar Gregor Flakierski, som läst hennes senaste roman i svensk översättning, ”Empusion”.
Bengt Jahnsson-Wennberg ger prov på sällsynt förmåga i fängslande roman
PROSA. ”Bengt Jahnsson-Wennberg har en sällsynt förmåga att iaktta bärande enskildheter, att skruva på dramaturgin och ge goda vibrationer vid läsningen,” skriver Bo Bjelvehammar som läst romanen ”Vad är klockan, egentligen?”.
Telegrafstationen
Opulens systermagasin
