Boynes senaste roman övertygar inte helt
ROMAN. Gregor Flakierski har läst John Boynes senaste roman ”Alla förlorade platser”, uppföljaren till succén ”Pojken i randig pyjamas”. Han är inte alltigenom övertygad om bokens kvaliteter.
Oroväckande åktur genom historien
SPÄNNING. “Trots att romanen skapar lite för många frågor som aldrig besvaras, är den tillräckligt spännande för att sporra de läsare som gillar att sträckläsa,” skriver Elisabeth Brännström.
En berättelse som bär av egen kraft
PROSA. “Historien är så pass bra att den bär av egen kraft. Den är inte bara ett minnesmärke över en speciell individ, utan än mer en hyllning till människans okuvliga strävan att överleva, att kämpa vidare, och försöka skapa en bättre värld åt dem som kommer efter,” skriver Gregor Flakierski.
Asta Olivia Nordenhof – med pricksäkert språk
NOBELPRISKANDIDATER. “Hennes språk framstår för mig som fullständigt överrumplande pricksäkert. Hon är tveklöst ett geni, och kommer att få Nobelpriset redan 2052,” skriver Carsten Palmer Schale om Asta Olivia Nordenhof.
Rappt skriven roman
PROSA. Miriam Toews vet verkligen hur en god historia ska berättas och besitter dessutom en skarp psykologisk blick, anser Thomas Almqvist.
Houellebecqs nya roman – en positiv överraskning
PROSA. Michel Houellebecqs senaste roman ”Förinta” är enligt Gregor Flakierski “en spännande och intresseväckande roman, med fantastiskt bra driv och tung substans i berättelsen.”
Om exilen och återvändandet
PROSA. Thomas Wihlman har läst en aktuell roman, med motiv från Iran, av Negar Naseh. Inledningen och avslutningen utgör romanens bästa delar, konstaterar han.
Ömsint porträtt av en mor i skuggan av ett folkmord
FOLKMORD. Gregor Flakierski konstaterar att ”Barfotakvinnan” av Scholastique Mukasonga är ett ömsint porträtt av författarens mor, en elegi efter att ett folkmord ägt rum, och inte minst en hyllning till kvinnorna i Rwanda.
Givande roman om tiden efter Berlinmurens fall
NUTIDSHISTORIA. Det här är ändå en intressant roman, för det mesta välskriven och extra givande för dem som intresserar sig för Berlins nutidshistoria, skriver Elisabeth Brännström som läst “Stjärna 111” av Lutz Seiler.