FILM. Ingela Brovik har valt ut fyra av årets bästa filmer på svenska biografer 2025.
Årets bästa och viktigaste film
Jafar Panahi är en iransk filmregissör som med sin senaste film ”Det var bara en olycka” vunnit första pris på filmfestivalen i Cannes och på så vis nått ut till stora delar av världen. Detta trots att filmen inte har det lätt i hemlandet Iran där han, återigen, hamnat i fängelse på grund av en fantastiskt bra film som pendlar mellan lek och allvar.
Det är en berättelse som utspelas i Iran och den handlar om bilmekanikern Vahid, som plötsligt och oväntat mött den man som utsatt honom för vidrig tortyr i fängelset. Vahid känner igen rösten på torteraren. Förutom rösten igenkänner han också ett speciellt ljud från en benprotes. Alltså kan mannen identifieras trots att Vahid (spelad av Vahid Mobasseri) hade ögonbindel vid bestraffningen i fängelset.
Här har vi att göra med en synnerligen komplex berättelse hämtad från dagens Iran där regissören Jafar Panahi samlat in berättelser som denna under sina egna fängelsevistelser. I fängelset har medfångar berättat för honom sina upplevelser av regimens förtryck.
Jafar Panahi har skapat en oavbrutet engagerande, spännande film, som kombinerar thriller och action med relationsdrama. Det är en historia om hämnd och upprättelse, berättad med regissörens lyhörda förmåga att gestalta tillvaron i en hård diktatur. Dessutom ger Panahi prov på svart humor mitt i alltihop, vilket gör filmen till en unik story om hur människor i hemska situationer ändå lyckas finna en väg ut ur det maximala eländet.
Filmen kan således också ses som en svart komedi om denne man Vahid, som möjligtvis vill sluta tänka på hämnd för att i stället finna ett bättre sätt att gå vidare. Det är en oavbrutet levande film som diskuterar våld, icke-våld, hämnd eller att tänka på annat sätt och försöka gå vidare men livet, under den brutala diktaturen. Dessutom är allt berättat på ett sådant sätt, med skruvad humor, att biopubliken ibland skrattar till förvånat. Detta var avgjort årets bästa och viktigaste film på bio i Sverige 2025.
Franskt perspektiv på filmkonsten
Som nummer två efter Panahis film placerar jag den franska ”Nouvelle vague – den nya vågen” i regi av Richard Linklater. Den handlar, som titeln säger, om den franska nya vågen-filmen, den radikalt subversiva filmrörelse på1960-talet som satte i gång redan 1959 med ”De 400 slagen” i regi av Truffaut som då var 27 år. Det var en omstridd, dynamisk och ibland närmast aggressiv rörelse som satte i gång. Där fanns otroligt mycket energi och nyskapande idéer som resulterade i ett nytt slags filmer av regissörer som François Truffaut, Claude Chabrol, Jean-Luc Godard och Agnes Varda.
Denna nya film med svartvitt foto följer Jean-Luc Godard (spelad av Guillaume Marbeck) när han spelar in sin genombrottsfilm, ”Till sista andetaget” med filmstjärnan Jean Seberg (spelad av Zoey Deutch). En film som kommer att förändra världen.
Linklater har skapat en svartvit konstnärlig film som är en passionerad kärleksförklaring till den franska nya vågen-filmen. Allt är utfört med elegant emfas och stark energi. Den ger ett nytt perspektiv på filmkonsten som vi onekligen behöver nu.
En unik svensk film av Tarik Saleh
Nämnas bör också ”Eagles of the Republic”. Här rör det sig om en två timmar lång politisk thriller, producerad av Sverige, Frankrike, Danmark och Finland. Den är en del av Tarik Salehs Kairo-trilogi som startade 2017 med ”The Nile Hilton Incident”. Den följdes upp 2022 med ”Boy from Heaven”, en film som är ett politiskt verk med inriktning på religion och spioneri.
Tarik Saleh har som sagt skapat en thriller och den handlar om den egyptiska filmindustrin. Det är en bransch som i Egypten måste förhålla sig till såväl censur som politisk styrning. Denna styrning ska förstås helst inte synas utåt. Trilogin handlar i sin helhet om maktutövning och korruption inom den krets som styr Egypten med stark kontroll.
Regissörens bror Fares Fares spelar en berömd egyptisk skådespelare, älskad av biopubliken, en stor stjärna med privata problem. Fares Fares gör sin rollkaraktär med största möjliga energi och humor.
En sådan svensk film har vi sällan eller aldrig sett förr. Det var fullsatt på Folkets bio i Malmö på premiären med debatt mellan publik och regissör och skådespelare på plats för diskussion efteråt. Det blev ett livfullt och intressant samtal som pågick i en dryg timme. ”Eagles of the Republic” är en, minst sagt, minnesvärd film och avgjort en av årets bästa filmer på bio i Sverige.
Stark dokumentär om Bo Widerberg
”I huvudet på Bo” är en närmast passionerad dokumentärfilm om filmkonsten och Bo Widerberg. Det är en film som fördjupar och i god mening komplicerar berättelsen om denne egensinnige filmkonstnär från Malmö.
Bo Widerberg gick sin egen väg när det gällde att skapa film. Hans filmer kunde ibland bemötas med skepsis i Stockholm, men vinna pris på filmfestivalerna i Cannes och Berlin, de största i Europa. Dokumentärfilmen, skapad av Mattias Nohrborg och Jon Asp, har ”extra allt” av viktig information om Bo Widerbergs arbete med film. Det bidrar starkt till att göra filmen så intressant med ett i någon mening personligt, men aldrig privat, tilltal. ”I huvudet på Bo” är ett exempel på filmkonst som är både dynamisk och passionerad. Kort sagt är den en av de bästa svenska filmerna vi fick se på bio år 2025.
info@opulens.se
