DRAMA. Filip Hallbäck gillar Sarah Polleys tilltro till publikens intelligens: “Vår förmåga till empati behöver inte alltid vara avhängig vår visuella erfarenhet.”
Betyg:
Genre: Drama
Regissör: Sarah Polley
Medverkande: Claire Foy, Jessie Buckley, Rooney Mara m fl.
Jag är förbluffad över att den kanadensiska filmskaparen Sarah Polley inte är nominerad i kategorin “bästa regi” inför årets Oscarsgala. Dock är hon nominerad i kategorin “bästa manus baserad på annat medium”, vilket är välförtjänt, och filmen i sig är nominerad i kategorin “bästa film”.
Women talking är baserad på den kanadensiska författaren Miriam Toews roman Kvinnor som pratar (från 2018) och är som ett litet tjechovskt drama som gestaltar feministisk teoribildning. I två timmar iscensätts en kvinnlig fantasi om frigörelse. Året är 2010 och ett gäng kvinnor befinner sig isolerade i en icke namngiven mennonitkoloni under ett patriarkalt förtryck. De upptäcker att männen använt bedövningsmedel för att våldta dem. Förövarna arresteras och fängslas i en närliggande stad, varpå de flesta av männen i kolonin övervakar borgen och lämnar kvinnorna själva i två dagar. Under dessa två dagar avgör kvinnorna hur de ska gå vidare: ska de stanna och kämpa på plats, eller ska de lämna kolonin? Och hur korrelerar deras vägval med den kristna tron som håller dem i en mental fångenskap?
Polley är en mästare på personregi och lockar fram fantastiska rollprestationer från varje skådespelare, som alla har meningsfulla roller. Men Polley har även fingertoppskänsla när det gäller adaption från litterära verk till film, vilket hon tidigare visat med Away from her (2007) som var baserad på Nobelpristagaren Alice Munros novell “Björnen sover”. Framför allt är Polley oerhört skicklig med användningen av “voice-over”; ett hantverk som långt ifrån alla filmskapare behärskar till fullo.
Vidare används dova färgtoner av gult och grönt i utomhusmiljöer, vilket skapar intryck av en instängdhet. I inomhusscenerna nyttjas dagsljuset som en sorts “strålkastare” in i ladan, där kvinnorna samlas för att resonera fram och tillbaka om vilket vägval de bör göra. Såväl klippningen som kameravinklarna är eleganta, och inslagen med minnesbilder och andra visuella associationer hos rollfigurerna är effektfulla.
Women talking får högsta betyg av mig, främst tack vare Polleys formidabla insats som både regissör och manusförfattare. Under den återhållsamma, prydliga ytan finns en vilande explosion ständigt närvarande och Polley tycks oerhört väl medveten om att hon inte behöver jaga efter dramatiska effekter för att synliggöra patriarkatets påverkan. Vår förmåga till empati behöver inte alltid vara avhängig vår visuella erfarenhet. Alltså, man måste inte vräka i sig explicita misshandelsscener för att begripa smärta, utan Polley har en stark tilltro till publikens intelligens.
Med hjälp av filmmediet har hon skapat en kraftfull gestaltning av det patriarkala våldets individuella efterverkningar, men också ett motstånd i form av en kollektiv vision om en framtid bortom patriarkatets järngrepp om kvinnornas kroppar och mentalitet.
Betyg:
Genre: Drama
Regissör: Sarah Polley
Medverkande: Claire Foy, Jessie Buckley, Rooney Mara m fl.
info@opulens.se
