Jarmusch ifrågasätter vårt behov av sanning

26 jan 2026
Jarmusch. FILM. Filmfestivalen i Göteborg har inletts med Jim Jarmuschs ”Father Mother Sister Brother”. Ulf Bjereld reflekterar här över en filmtriptyk som ”kretsar kring lögnen som det kitt som håller oss samman.”
Cate Blanchett, Charlotte Rampling och Vicky Krieps i ”Father Mother Sister Brother” i regi av Jim Jarmusch. © Yorick Le Saux.

FILM. Filmfestivalen i Göteborg har inletts med Jim Jarmuschs ”Father Mother Sister Brother”. Ulf Bjereld reflekterar över regissörens filmtriptyk som ”kretsar kring lögnen som det kitt som håller oss samman.”

Är det verkligen sanning vi vill ha?

Temat för årets Göteborg Film Festival är ”Sanning”. Festivalen kunde därför inte ha valt en bättre film till sin smygöppning än Jim Jarmuschs Guldlejonvinnande ”Father Mother Sister Brother” (2025). Filmen är en triptyk, med tre fristående korta filmer som alla kretsar kring relationen mellan föräldrar och deras vuxna barn. Men vad är sant och inte sant av det som sägs? Är sanningen verkligen alltid något att eftersträva?

Första delen av triptyken

I den första delen av filmen färdas syskonen Jeff (Adam Driver) och Emily (Mayim Bialik) i bil genom ett ödsligt vinterlandskap i New Jersey. För första gången på länge ska de hälsa på sin åldrade och utfattige pappa (suveränt gestaltad av Tom Waits). Pappan lever ensam i ett ruckel, utan grannar och med sviktande hälsa och knackig elförsörjning. Stämningen är stel, konversationen ansträngt artig. Jeff sticker till sin pappa lite pengar. Oväntat ser vi en Rolex-klocka skymta förbi, delvis dold av pappans skjortärm. Vad är det egentligen för liv pappan lever?

Jarmusch låter kallpratet regera

I den andra delen av filmen möter vi systrarna Lilith (Vicky Krieps) och Timothea (Cate Blanchett, sminkad till oigenkännlighet) som besöker sin mamma (Charlotte Rampling) för den årliga tebjudningen. Mamman, en framgångsrik författarinna, och hennes döttrar träffas bara en gång varje år trots att de alla bor i Dublin. Även i denna film är det kallpratet som regerar. Kommer tebjudningen att kunna slutföras innan allt brister? Och vad är det egentligen för historier om sina liv som döttrarna berättar för sin mamma?

Mystiska födelseattester

I den tredje delen av filmen besöker tvillingarna Skye (Indya Moore) och Billy (Luka Sabbat) sina döda föräldrars tomma lägenhet i Paris. Billy har rensat bort alla saker, allt är nu fint och rent. De besöker också det gigantiska förråd dit Billy har forslat allt bohag och andra saker, noggrant nedpackat i kartong efter kartong. Allt är fint, allt är bra. Men vad är det egentligen för mystiska födelseattester som föräldrarna har sparat och som barnen inte känner igen?

Jarmusch tangerar Ibsen

De tre filmerna kretsar alla kring lögnen som det kitt som håller oss samman.”Father Mother Sister Brother” blir en lågmält trotsig och bitande polemik mot Jesusorden i Johannesevangeliet ”Sanningen ska göra er fria”. Nej, säger Jarmusch med sin film: Sanningen gör oss inte fria. I stället är det upprätthållandet av osanningen som gör det möjligt för oss att värna den lilla frihet vi har kvar. Här tangerar Jarmusch problematiken från Ibsens ”Vildanden” – vad händer med en människa om man tar livslögnen ifrån henne?

Ur det perspektivet är det ett dystert budskap filmen förmedlar, särskilt i en tid präglad av fake news och lögnens normalisering i samhällsdebatten. Men Jarmusch vore inte Jarmusch om han inte samtidigt ställde sig vid sidan av det han nyss hade berättat. Vill han verkligen säga oss något på riktigt? Eller leker han bara med oss – trollar han oss? Och vill vi veta vilket?

Jarmusch uppvisar hög klass som alltid

Skådespeleriet, ljussättningen och fotot är naturligtvis utmärkt. Det är det alltid i Jarmuschs filmer. Som så ofta i hans filmer är det också osäkert om här finns ett narrativ. De tre berättelserna har visserligen en kronologi, en handling, en början och ett slut. Men just när vi börjar känna oss trygga i narrativet följer oväntade absurda scener. Förbipasserande ungdomar som i ultrarapid utför konster på sina skateboards. Karaktärer som envisas med att vilja skåla i vatten eller i te. Eller repliken som den där Skye i den avslutande episoden helt apropå frågar sin tvillingbror Billy: ”Tror du att planet hade störtat om det inte hade varit mamma som suttit vid spakarna?”.

På vägen ut från biografen fingrar jag på min pressackreditering. Ser den inte lite konstig ut? Är den verkligen äkta? Och spelar det i vilket fall någon roll?

Ulf Bjereld
ULF BJERELD
info@opulens.se

 

 

 

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Telegrafstationen

Telegrafstationen

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

”Sound of Falling” är en tysk biofilm som du inte bör missa, enligt Ingela Brovik. Filmen har ett kvinnohistoriskt perspektiv och den berättas på ett djupt originellt vis.

”Sound of Falling” är mycket sevärd

BIOFILM. ”Sound of Falling” är en tysk biofilm som du
FILM. Ingela Brovik tipsar om fyra sevärda filmer på bio just nu. Allt från politisk thriller och dokumentärfilm till dystopisk sci-fi-action och barnfilm. bio, bioaktuellt, film, filmer, filmkonst, Ingela Brovik, långfilm, animerad film, dokumentärfilm,

Film på bio – 4 filmer som är riktigt sevärda

FILM. Ingela Brovik tipsar om fyra sevärda filmer på bio