Filmfrossa trots allt i Göteborg

Scen & film.
Göteborg Film Festival 2021. (Affischkonstnär: Charlotte Gyllenhammar)

PANDEMIFESTIVAL. “Uppklädda i glittrig klänning och frack lyser ändå festivalstämningen igenom skärmen hem till soffan.” Göteborg Film Festivals 44:e upplaga gick av stapeln i helgen. Elin Stadenberg rapporterar från den i år helt digitala tillställningen.

Den röda mattan är utrullad när Göteborg Film Festival den 29 januari invigs för 44:e gången. Årets tema Sociala distanser gestaltas redan från start då Mirja Wester, vd, och Jonas Holmberg, konstnärlig ledare, leder festivalens öppningsceremoni i en tom biosalong på biograf Draken i Göteborg. Som så många andra kulturella evenemang det senaste året blir filmfestivalen för första gången helt digital. Men uppklädda i glittrig klänning och frack lyser ändå festivalstämningen igenom skärmen hem till soffan.

Göteborgs filmfestival pågår i elva dagar och under den tiden sitter en utvald person isolerad i fyren Pater Noster med de dryga 70 premiärerna som enda sällskap. I sitt invigningstal framhåller demokrati- och kulturminister Amanda Lind att “initiativet för en kraftfull illustration av hur den ofrivilliga isolationen påverkar människan som social varelse.” Temat går igen i de filmer jag ser under öppningshelgen, som en del bokstavligt utspelar sig i ödsliga miljöer, medan andra gestaltar en inre upplevd separation från omvärlden.

Fredagen inleds med Oscarsbidraget Tove av Zaida Bergroth som hade premiär förra året. Tove är den mest sedda finlandssvenska filmen på 40 år och är en hyllning till konstnären Tove Jansson. Handlingen kretsar kring hennes konstnärskap när det alltmer övergår från att måla tavlor till att ge liv åt figurerna i Mumindalen. Oavsett vilket så finns skapandet där att ty sig till när andra delar av livet blir svåra. Flera passionerade förälskelser blomstrar även upp vid sidan om Toves konstnärsliv.

Ronnie Sandahls Tigrar ingår i tävlingen Nordic Competition och har premiär i Sverige senare i år. Filmen bygger på Martin Bengtssons självbiografiska bok I skuggan av San Siro. I filmen är det Erik Enge som spelar den 16-åriga fotbollstalangen vars dröm går i uppfyllelse när han säljs till en italiensk klubb i Milano. Ända sedan han var tre år har han drömt om att bli fotbollsproffs och hans önskan om att lyckas tultar på den fina gränsen mellan faktisk vilja och ren besatthet.

Förhållandena på klubben är stenhårda och konkurrensen mellan spelarna likaså. Filmens Martin bär på ett bagage med en frånvarande pappa och den parallellen får mig att undra vem det egentligen är han spelar så hårt för att övertyga om sitt värde. Det är en gripande film som gestaltar en annan typ av avstånd än det pandemin ger upphov till, nämligen avståndet en individ kan ha till sig själv.

För artonde året i rad tävlar åtta filmer om priset Startsladden – Best Swedish Short på Göteborg Film Festival. Startsladden är ett av världens största kortfilmspris och Sveriges mest prestigefyllda, här medverkar de kommande stora namnen inom svensk film. Filmerna handlar om allt från relationer till klimatförändringar och corona. I den inledande Nattåget av Jerry Carlsson får två unga killar ögonkontakt med varandra under en tågresa. Replikerna är få men kommunikationen sker på avstånd med blickar som talar för sig själva.

En annan av kortfilmerna som fastnar hos mig är dokumentären Du är alltid 20 av Christer Wahlberg som har premiär på festivalen. Filmen är ett fint minne och en stark berättelse om vänskapen mellan Christer och Patrik. En vänskap som fick ett abrupt slut, under en natt när de var tjugo år och levde som om de vore odödliga. Punani Steam av Emma Pål Brunzell är en annan premiär, och handlar om influencern Isabell. Filmen är inspirerad av en tid då Brunzell själv var deprimerad. I sin presentation av filmen konstaterar hon hur annorlunda livet kan se ut bakom kameran än hur det framställs framför den. Och det är precis det budskapet Punani Steam förmedlar. Ännu en distans i form av ofrivillig ensamhet, med eller utan pandemi.

Ett annan kortfilmspaket är 2121 som är Svenska filminstitutets största kortfilmssatsning någonsin. I 2121 visualiserar några av Sveriges främsta filmskapare hur landet ser ut hundra år från idag. Två av filmerna har inte helt oväntat, eller omotiverat, satt klimatkrisen i rampljuset, Jordbundna av Baker Karim och Finito av Patrik Eklund. Filmen Folly av Hugo Lilja undersöker vart artificiell intelligens kommer att leda oss och i Lyckad upptining av Herr Moro av Jerry Carlsson är det möjligt att frysa ner en människa för att återuppliva honom 43 år senare. I Skönheten av Beata Gårdeler har skönhetsidealen eskalerat, en dramatisk med ändå rysande bild av vår tids utseendefixering.

Bland andra spännande filmer som visats under helgen finns Undine av Christian Petzold, världspremiären Persona Non Grata av Lisa Jespersen och Robert Machoians hajpade solodebut The Killers of Two Lovers. Den sistnämnda utspelar sig i en småstad i Utah, där bergen i bakgrunden av det tysta platta landskapet demonstrerar en ödslig plats. Över staden vilar samma tomhet som den huvudkaraktären David (Clayne Crawford) bär på när han ofrivilligt ligger i skilsmässa med sin fru. På så sätt knyter filmen väl an till filmfestivalens tema sociala distanser. Utöver huvudkaraktärerna syns inte många andra till i det lilla samhället och trots Davids sparsamma repliker syns ensamheten gro inom honom.

Nu har helgen invigts, men fler sevärda filmer stundar. Två efterlängtade är Ninja Thybergs långfilmsdebut Pleasure och Thomas Vinterbergs En runda till, som också de är med och tävlar i Nordic Competition. Dessa och många fler har sina premiärer på festivalen senare i veckan.

ELIN STADENBERG
info@opulens.se

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Scen & film

0 0kr