LYRIK. Under Opulens julledighet har vi glädjen att presentera nyskrivna dikter av vår medarbetare Carsten Palmer Schale. Med dagens dikt avslutas hans svit bestående av tio dikter.
Carsten Palmer Schale föddes i Göteborg 1953, där han också växte upp, utbildade sig och blev gift ett par gånger. Som den urgöteborgare han är bor han idag i Hälleviksstrand på sydvästra Orust i Bohuslän. Han är i botten kemist och filosof, men främst sociolog, och har – de akademiska skrifterna inräknade – gett ut en mängd verk, varav ett halvt dussin diktsamlingar. På nätet har Palmer Schale publicerat ungefär 400 dikter och över 250 essäer i olika tidskrifter och magasin (på Opulens över 100). Hans första dikt gick i tryck i tidskriften Horisont 1974, därefter har han medvetet försökt sig på olika sätt att skriva och idag handlar det mest om korta och komplexa dikter. Just nu arbetar han på en monografi om Kant, en essäsamling och en ny diktsamling.
Under Opulens julledighet kommer vi lägga upp ett antal nya dikter av Palmer Schale. De är, som han säger: “ett försök att redovisa en mänsklig utveckling, med en synnerligen väsentlig ambition att skriva i skikt; dvs: på ytan lättläst; på djupet mer svårläst”.
CAROLINA THELIN
ÖVER HIMLEN SÄTTER LIVET SEGEL
Jag finner mig själv stirra
på min plats, på min bänk
som jag i så många år
trott mig sitta på
den bänk, den plats
som i detta ögonblick
försvann
men som någon gång ändå
måste finnas
stilla
en plats, en plats, en plats
i det fasta, flyende mörkret
Vid det svarta vattnet
nära den alggröna kajen
där bilder i bilder
och kön
och kroppar
från någonstans annars
lyfts fram
och åter
I smaken av grön tångskog
och, och, och
den rullande ångesten
som driver som vrakgods mot stranden
Det viskas mellan luft, och land och hav
Språket lyser
och skimrar över oss och dig
välsignelserna
Och ett fiskstim fångas in
i nätet
som ett fågelsträck fångas in
som tomtebloss som sprakar
innan döden
Språket, språket, språket
tystnar aldrig
Vilken är hemligheten bakom detta
Varför talar du alltid Gud
så att vi inte får förstå
Jag är ju ändå en kropp
som språket
Sju färger i en regnbåge
flyger över himlen som årets första rådjur
springer över marken och tvärs
Ett hus skall jag bygga
ett hus av snö och ord
när fåglarnas vingar sluter sig
färgerna
bakom, bakom, bakom tinningarna
målar änglar
Över himlen sätter livet segel
Jag är för dig, min älskade, vad du är för mig
Ett språk, drömmer jag om, som flyter samman
utan att ställa frågor om varifrån eller varthän
Vi skall bli och förbli ett hemligt språk
inspärrade i en möjlig kommunikation
virvlande
med stigman
och hål och blödande mening
All kärlek är nålvass, vass
nog att tränga igenom inte bara huden
utan även själen
Livet är ett undantagstillstånd
som allt återuppstår
info@opulens.se
