PROSA. Under påskuppehållet publicerar vi en långnovell av Mikael Henrik Myrtin i nio delar på incel-temat. Ett tema som författaren själv finner en smula fascinerande och oroväckande, om vartannat.
Det har aldrig ens börjat
1.
Efter att han tömt dom två tvättmaskinerna i tvättkorgen, rullade han bort den till torktumlaren, öppnade luckan och snurrade runt trumman med ena handen, för att försäkra sej om att ingen av grannarnas tvätt glömts kvar, när vad som såg ut som ett par flicktrosor trillade ut på golvet.
Förbryllad stannade han upp och övervägde för ett ögonblick att sparka undan dom, innan han raskt böjde sej fram och stoppade ner dom i en av fickorna på täckjackan.
Under hela hissfärden upp till lägenheten kunde han känna hur hjärtat hamrade under kläderna, rädd för att hissdörren i vilket ögonblick som helst skulle slitas upp av pojkvännen eller föräldern till trosornas ägare, eller i värsta fall av ägaren själv.
*
Inte förrän han stängt ytterdörren bakom sej och smugit sej in på sitt rum, förbi mammans tysta sovrum, vågade han plocka fram trosorna ur fickan på täckjackan.
I skenet av skrivbordslampan studerade han dom ingående.
Dom var verkligen små, tänkte han.
Leopardmönstrade.
Så plockade han fram saxen från en av skrivbordslådorna, och låste dörren med ett av bladen på saxen.
Sedan klädde han av sej, och satte sej naken ner på kanten av sängen, alltmedan han tryckte trosorna mot näsan och munnen.
Genom doften av sköljmedel tyckte han sej kunna ana dom vaga spåren av kön.
Så lutade han sej bak i sängen, med båda benen i vädret, innan han trädde först det ena benet, sedan det andra, genom trosorna.
Tanken på att han just i denna stund var närmare en kvinna än han någonsin varit var överväldigande.
Det var över redan innan det hade hunnit börja.
info@opulens.se
