LYRIK. I den här veckans utgåva av Littestraden har vi nöjet att publicera dikter av Lenore Johansson.
Lenore Johansson är kommunikatör och språkvetare och arbetar med kommunikation och social hållbarhet. Hon skriver om livet i Södertälje, där hon bor.
Dikterna, vi nu är glada över att få presentera, beskriver hur det är att göra val som inte är bekväma men nödvändiga. Som hon själv uttrycker det: ”Dikterna skrev sig själva. Det handlar om att välja sida, vara sårbar, göra fel, fast det är rätt. De handlar om att vara människa.”
CAROLINA THELIN
1.
Du är min stora kärlek
Min stora prövning
I livet
Jag kan inte äga dig
Styra dig
Alla mina fel
så uppenbara.
2.
Det är grönt
Där i gräset där du vilar
En sommardag
Tänker jag på dig
Mina steg är lätta
När jag vandrar mot dig
Där i gräset
Hittar jag dig
Jag går ned på knä
Intill dig
Men jag gråter
Nu är jag så nära dig
Allt är tyst
Stannade tiden just?
Under min hand
Är din sten så varm
Solen lyser ju än
Jag saknar dig varje dag.
3.
Du är så svår
suckar han
Vadå svår
Det är ju du som vill älska mig
säger jag
Det måste vara svårt.
4.
Om du går
kan jag förstå det
Jag har nog ingenting att ge
dig
Mer än lite tid ibland
hud mot hud
Andas
Det är så tyst
Andas
nära mig
Så jag hör
när det är tyst
På natten sover vi
Och mina murar
vilar i dina armar
Min stjärna
vakar
över din på natten
Jag saknade dig
När jag inte
visste
om dig
Nu vet jag.
Och då saknar jag
så mycket mer.
5.
Du frågar mig om jag är ledsen
för att du lämnat mig
Nej
Jag har aldrig känt
att du var min.
6.
Och jag gick förbi.
Det gick fortare än jag trott.
Jag vände mitt huvud bort
På en sekund
var det över
Min godhet
mindre och mindre
I själens oändliga landskap
hördes bara tystnad.
7.
På jobbet har vi möten
I mjuka stolar
Och ljusa konferensrum
Om integration
om trygghet som inte finns
Rynkade pannor, dyra kavajer, yin-yoga på lunchen
Nu ska vi agera
Mobilisera
Tänka hållbart. Ta ansvar.
Men jag vill skrika
Varför är ni förvånade
Att människor tappar hoppet
Bilar brinner
12 åringar rekryteras
Vi lämnade dom ju
Satte alla på samma ställe
Tog bort allt som var bra
Mötesplatser, poliser, språket
Så är ni
förvånade
När allt går åt helvete
Tillbaka i mötesrummet
Dom säger att
Det handlar om uppfostran
Om att lära sig
rätt och fel
Men jag undrar
Vem som egentligen
behöver lära sig.
8.
Kan du göra mig
lite starkare
om natten
när jag är liten
kallar du dig pappa
men hur kan du ta hand om mig
pappa
när du inte kan ta hand om dig själv
hur ensam kan du gå
genom livet
du säger att du aldrig firar
en jul och en födelsedag
men hur vet du då
att tiden går
du är ensam
men ibland gör jag dig
lite mindre ensam.
9.
Varför kan jag inte bara vara nöjd
Med på spåret och tacos
En fredag
Leva ett lugnt liv
Och vara nöjd
Men jag måste ju
Förstöra
Lämna stora villan
Med pool och trygga gatan
För en lägenhet
Med trånga rum
Och ett tomt kylskåp
Innan lön
Älskar du inte pappa mer, frågar hon.
Hennes stora blå
tittar
Undrande
Jag kunde inte andas
Av alla krav
Nu har jag inga kvar
Jag delar säng med en *
Jag är mer mig själv
än någonsin
info@opulens.se
