UKRAINAKRIGET. Det ska komma en dag när kriget tar slut. Vi ska dock inte räkna med att dumheten upphör; den blir vi aldrig av med.
Redan nu vet vi att det hemska kriget i Ukraina kommer att gå till världshistorien. Och återigen påminns vi om människans dumhet och att krig ger upphov till ett gränslöst lidande. Man kan bara instämma i Albert Einsteins ord: Endast två saker är oändliga. Universum och mänsklig dumhet – och vad gäller universum är jag är inte säker.
Jag tänker även på en av de fem lagarna som professorn Carlo Cipolla stipulerade om människans dumhet: En dum person är en person som ställer till skada för en eller flera andra personer utan att själv vinna något på det; personen kanske till och med förlorar på det.
Med andra ord: Kriget i Ukraina är ännu en gång ett exempel på hur dumheten har djupa rötter i människans psyke.
FN och andra internationella institutioner har tillsatt utredningar om krigsbrott och förekomsten av massgravar. Mycket talar för att dessa utredningar kommer att påvisa vidrigheter. Skrämmande vidrigheter.
De som försvarar sådana vidrigheter är de som öppet deklarerar sin oändliga dumhet. Men låt oss inte göra det enkelt för oss själva och säga att dessa försvarare av vidrigheter är odjur och omänskliga. Låt oss i stället konstatera att det är människor som är – förutom enfaldiga – djupt kriminella och trasiga i sig själva.
Den 24 februari i år var en mörk dag. Men det ska komma en dag när kriget tar slut. Och kanske ska det även komma en dag när krigsförbrytarna straffas. Vi ska dock inte räkna med att dumheten upphör; den blir vi aldrig av med.
Den ondsinte dvärgen i Pär Lagerkvists roman Dvärgen blir i slutet på romanen bestraffad och fängslad för att gått för långt i sin ondska. Men dennes ord som avslutar romanen är tidlösa och skrämmande sanna:
Om jag känner min herre rätt kan han inte i längden undvara sin dvärg. Så tänker jag här i min källarhåla och är vid gott mod. Jag tänker på den dag då man ska komma och lösa mina bojor för att han skickat bud efter mig igen.