DAGSTIDNINGSKRISEN. “Det är dock inte så enkelt att om nätupplagorna lades ned så skulle intäkter och kvalité skjuta i höjden. Webbsatsningarna är knappast hela förklaringen”, skriver Stefan Bergmark apropå en ny bok om journalistikens framtida utmaningar.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Ingela Wadbring och Gunnar Nygren har kommit ut med antologin På väg mot medievärlden 2030 – Journalistikens villkor och utmaningar. De menar att papperstidningen kommer finnas kvar men mest för en elit. Folkflertalet kommer nöja sig med nätets gratissajter vars journalistiska kvalitet som bekant inte alltid är den högsta.
Det går inte att blunda för att dagstidningarna inte bara lägger ned resurser på något som inte ännu riktigt betalar sig, nätet, och att det verkar som att framtidsidéerna om fungerande betalningsmodeller där fortfarande är rätt luddiga. Pengarna som pumpas in går dessutom till något som direkt konkurrerar med papperstidningen.
Aktörer i de flesta andra branscher skulle aldrig komma på tanken att introducera en liknande vara eller tjänst. Att ge bort sin produkt gratis kan i en cynisk kapitalistisk värld tyckas vara ett företagsekonomiskt vansinne att glädja sig åt. Men nu är det inte korv eller bilar som skänks bort. I slutändan, med neddragningar, riskeras kärnverksamheten – att producera god journalistik – att urholkas och det försvagar demokratin. Hotet finns men hur allvarligt det är beror förstås på hur framtiden kommer att se ut.
Det är dock inte så enkelt att om nätupplagorna lades ned så skulle intäkter och kvalitet skjuta i höjden. Webbsatsningarna är knappast hela förklaringen. Stefan Melesko, docent i medieekonomi, skrev för några år sedan en mycket intressant debattartikel i branschtidningen Medievärlden. Han påpekade att upplageminskningen för exempelvis kvällstidningarna faktiskt började långt innan internet fick sitt genombrott. Generellt har också dagspressen sedan 60-talet ”höjt sina priser minst tre gånger snabbare än vad som gällt för andra produkter och kvällspressen hela sex gånger mer.”
Melesko hävdade att just fördyringen är en starkt bidragande orsak till den minskade försäljningen men att medieföretagen mest fokuserat, läs skyllt på, nätets utveckling. Att prishöjningen varit en lättare väg, istället för exempelvis olika rationaliseringar, för att täcka intäktsbortfall. Han antydde en ond spiral men menade också att prissänkningar inte kommer att leda till motsvarande stora upplagehöjningar och att genom tidningarnas ”politik vis-à-vis nätet så har läsarna fått alldeles för bra gratisalternativ. De röstar med fötterna.”
Lite vidare betraktat har inte dagstidningen samma betydelse i våra liv som tidigare vilket är en annan förklaring till krisen. Mycket av den information som vi förr letade i tidningen hittar vi ju idag på annat håll. Vill vi veta utbudet av lediga bostäder, vilken mat som serveras på mormors äldreboende eller nöjesutbudet i vilken stad som helst så finns det bättre källor än dagstidningen, på papper eller ej. Ett annat exempel är insändarsidorna. Med diskussionsforum och sociala medier har de inte alls samma betydelse som tidigare för den ideella opinionsbildningen.
info@opulens.se
