KRIS. Nationerna i EU måste tro på sig själva och bygga upp sin styrka. Det menar Lars Thulin som i veckans krönika skriver om kris, faror och möjligheter.
Det kinesiska ordet för kris består av två tecken. Det ena brukar utläsas som fara och det andra som möjlighet. Påpekandet av detta är numera en mycket sliten fras.
Att sådana formuleringar blir utslitna beror oftast på att de kan appliceras på så mycket. Det stämmer även i det här fallet: en fara kan ge nya möjligheter både för individen och samhället. En katastrof, eller hot om sådan, lär oss att undvika samma sak nästa gång fara uppstår. Eller i alla fall förutse vad som kan ske och då minska eventuella skadeverkningar.
Vår del av världen befinner sig på många sätt nu i en kris. I Sverige finns ett nyssnazistiskt parti som inte sitter i regeringen men ändå till stor del styr landet. Trots att 80 procent av svenskarna inte röstat på partiet i fråga. Kris!
Tre åldrade despoter
Utanför våra gränser är tre åldrande despoter sysselsatta med att riva ner den världsordning Europa tagit som så självklar att vi inte skulle behöva försvara den. Vi har blivit naiva och lata. Det kan kallas att vara fredsskadad – övertygelsen att motsatsen till fred aldrig kan drabba oss. Så är det inte! Den verkliga spelplanen ser ut så här:
I ett vitt hus sitter en maktgalen lögnare och krigshetsare med storhetsvansinne. Han saknar oftast logik och konsekvenstänk i sitt handlande. Han framstår ibland som rent ut sagt dum och visar tecken på tidig demens.
I ett hus vid ett rött torg sitter en annan maktgalen lögnare med storhetsvansinne. Men han agerar helt logiskt och förutsägbart och är allt annat än dum. Dess värre!
I närheten av en gul flod sitter en man som styr sitt land med järnhand och drömmer om världsherravälde. Han har gjort världen beroende av sitt land. Han är mycket smart, jobbar logiskt och oerhört långsiktigt.
Världsledarna pressar EU
Mitt emellan dessa världsledare kläms EU, som till sin befolkning är större än både landet med det vita huset och det med röda torget. EU:s ekonomi, värd cirka 18 biljoner euro, matchar mycket väl den kinesiska och den amerikanska. Den ryska spelarens ekonomi är i sammanhanget rent av att betrakta som en underutvecklad dvärg.
EU har sett det kinesiska och det ryska hotet. Men varit övertygat om att det vita laget är en evig vän. Nu har USA vänt sig mot EU. Strävar efter att slå sönder dess enighet. Nationerna i unionen står ensamma. Kris!
Var finns då möjligheterna i detta läge?
En politisk möjlighet
På hemmaplan finns det en möjlighet söndagen den 13 september. Valdagen. I början av innevarande mandatperiod levde de borgerliga i tron att ett samarbete med SD skulle förändra detta parti till en spelare som respekterar den parlamentariska ordning och värdegrund vi har. Det blev tvärtom. De borgerliga har förändrats i SD:s riktning, gått i dess ledband. Den tydliga parallellen till 1930-talets Tyskland är oroväckande, för att inte säga skrämmande.
Fördelen är att vi nu vet vad SD verkligen vill. Vad de tänker göra om de kan släppa fjärrkontrollen och i stället öppet stövla in i Rosenbad. Vi kan stoppa det. Om inte, kan ingen i efterhand säga att den inget visste.
För EU gäller att enighet ger styrka, ett annat slitet talesätt. Det viktigaste nu är att sluta tjafsa inbördes om saker som är oväsentliga i detta krisläge. Samt att utesluta länder som är ombud för det röda laget. Det finns ingen plats i unionen för dessa.
En kris som kan stärka EU
Läget är kärvt men inte hopplöst. Gör EU rätt saker kan unionen komma starkare ur krisen än den gick in i den. Men det kommer att innebära stora ekonomiska uppoffringar där medborgarna måste inse att omsorg om den egna plånboken inte gäller. Unionen måste bygga upp ett eget försvar och framför allt ta makt över den infrastruktur som man överlåtit åt det vita laget. Vad gäller det militära kan EU inte uppnå samma slagkraft som USA. Men det är en prioritet att nå den nivå där ett angrepp på unionen kostar mer än det smakar.
Polarisering i USA
En ljusglimt är att det vita laget inte är enigt. Kritiken mot mannen i det vita huset växer i takt med att han förvandlar landet, som födde den första moderna demokratin, till ett kejsardöme. Hoppet är att kraften i nationens demokratiska grundvalar ska stå pall mot envåldshärskaren.
Försvagat Ryssland
Det ryska hotet är svagt. Landet som skröt med sin enorma militärmakt visade sig till vissa delar vara en kuliss. Att det Ryssland måste ta hjälp av en av världens fattigaste nationer, Nordkorea, för att få ammunition och soldater, säger allt. Oavsett hur tragedin i Ukraina slutar kommer det att ta tid att bygga upp det röda laget. Kriget har förstört en ekonomi som var usel redan från början.
Kina, en vinnare?
Den största vinnaren blir måhända Kina. För den nationen präglas av pragmatism, smartness, styrka och uthållighet. Det gula laget kan se kampen mellan det röda laget, det vita laget och EU på avstånd. Smidigt följa utvecklingen och skickligt utnyttja de svagheter som uppstår i kampen. En uppenbar möjlighet/risk är att det röda laget hamnar i en sådan kris att det gula laget med sin kraft rycker in som räddare. Och i praktiken gör Ryssland till en lydstat. Då har EU det kinesiska imperiet vid sina gränser.
EU:s nationer måste bli starkare
I så fall finns en ny världskarta. Måhända är EU starkare i denna framtida värld än unionen är i dag. Och Kinas strategi tycks inte vara att splittra Europa, något som är en våt dröm för både USA och Ryssland. På den punkten är nämligen de två sistnämnda nationerna sams.
Slutsatsen är att nationerna i EU måste tro på sig själva och bygga upp sin styrka. Men också inse att detta blir dyrt för medlemmarna. Fast alternativet att lägga sig på rygg, bråka inbördes och gnälla. Det är något som kommer att bli så oändligt mycket dyrare.
lars.thulin@opulens.se
