BOKMÄSSAN. Kulturredaktör Clemens Altgård reflekterar över Bokmässan i Göteborg och talet om litteraturens död i det digitaliserade skådespelssamhället.
Litteraturen ska hyllas
Den här veckan är det åter dags för Bokmässan i Göteborg. Återigen ska det minglas i månglarnas tempel. Och än en gång ska litteraturen hyllas.
I sammanhanget kan det vara värt att erinra om kulturminister Parisa Liljestrands uttalande: ”Böcker är ju en sån otroligt viktig del av litteraturen.”
Även om det förstås var ett fullständigt platt och intetsägande uttalande så inbegriper som bekant begreppet litteratur även muntliga texter och därtill har det under de senare decennierna vidgats inom litteraturvetenskapen. Så helt fel i sak hade hon ju inte. Och en härlig truism är det som redan kvalat in bland bevingade ord.
Detta att det finns något slags yrvaket vurmande för boken som medium i regeringskretsar, går knappast att ta miste på.
Böcker som mirakelkur
Med projektet ”Från skärm till pärm” ska böckerna på mirakulöst vis lösa den svenska skolans problem med elevers bristande läs- och skrivförmåga. ”Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok” som Falstaff, fakir formulerade det i ”Envar sin egen professor”.
Detta sammanfaller givetvis på ett ypperligt vis med införandet av den nationella (läs: nationalistiska) kulturkanon som nyligen presenterades även om litteraturlistan var löjeväckande mager. ja, rent av ynklig. Ett absurt skämt, om man så vill.
Så har till exempel tio dikter valts ut, tänkta att sammanföras till en antologi. Kommer ett sådant häfte att förbättra lyrikens trängda läge i den samtida offentligheten? Skulle inte tro det, va? I synnerhet inte om den blågula Kulturkanonen i åratal framöver kommer att, likt en gökunge, sluka pengar från en redan åtstramad kulturbudget.
Hur som haver så kommer den som besöker mässan på lördagsförmiddagen få möjlighet att höra Nina Solomin samtala med Lars Trägårdh om denna litteraturkanon, som får sägas vara både lätt och luftig. Samtidigt, klockan 10, kommer Glenn Hysén att signera Kalle Kovács bok om Liverpool FC.
Bokmässan har spännvidd
Ja, säga vad man vill, men bokmässan har numera en oerhörd spännvidd.
På 11 000 kvadratmeter kommer det att finnas 760 utställare. 156 utländska författare kommer att framträda, 327 seminarier att hållas och totalt är det 3 500 programpunkter. Det låter onekligen som overkill eller om man så vill en mördande konkurrens om uppmärksamheten. Som forskaren och det mångfasetterade snillet Herbert Simon påtalade angående uppmärksamhetsekonomi så leder en rikedom av information till att vi blir dränerade på just uppmärksamhet. Vilket kan förklara den yrsel som många mässbesökare drabbas av.
Men sedan finns det ju förstås också ett annat slags yrsel som orsakas av allt för stort intag av destillerade och jästa drycker. Och då är vi inne på en annan aspekt av detta storvulna hyllande av litteraturen. Festerna och skandalerna som omgärdar Bokmässan tenderar numera att överskugga de rent litterära inslagen. Som när Expressen förra året skrev om ”Fylla och skandaler på hemliga svitfesterna”.
Mer bråk på bokmässan?
Visserligen efterlyste Konkrets medarbetare Fredrik Virtanen för två år sedan mer bråk och skandaler på mässan ”Make Bokmässan bråkig igen”. Men det var så att säga bråk och skandaler på en mer litterär och avancerad nivå han ville se. Men kanske är de där riktigt överdådiga litterära stridernas tid förbi. Möjligtvis kan det bli politiska strider med tanke på att Vänskapsförbundet Sverige-Israel medverkar på mässan. Något som inte framstår som helt okontroversiellt, för att göra ett understatement.
Kärlekstema på Bokmässan
”Kung Ranelid saknas, gör han inte? Ranelid ligger lågt, lägre än en sjunken båt,” skrev Virtanen också den gången. Men i år är Ranelid på plats, bland annat i egenskap av vigselförättare. Ett av årets teman är nämligen ”Kärlek och lust”.
”Här möter vi författare som skriver om kärlekens rus, men också om lustens skamfläckar, om otrohet och fetischer. Dessutom blir det parterapi, barterapi, ranelidelse och romance,” utlovar chefen för bokmässan Oskar Ekström. Jo, tack. Världen står i lågor och folkmord pågår, men man blir ju helt överväldigad av ett sådant kärleksbombardemang.
Det stora temat i år är dock ”Dramatik”. Även där utlovas mångfald och myller. Extra allt, även där.
Ett spektakel
Och så kommer Nobelpriskandidaten Chimamanda Ngozi Adichie till Göteborg för att ta emot Bokmässans hederspris Sjöjungfrun på lördagen. Hon pryder också omslaget till mässkatalogen och sprider internationell superstjärne-strålglans över hela spektaklet.
Är litteraturen död eller lever den?
För nog är Bokmässan numera ett spektakel värdigt ett, med Guy Debords ord, skådespelssamhälle präglat av informationsöverflöd och återkommande reflektioner kring litteraturens och bokens död. Men det där talet om bokens död är förstås att betrakta som överdrivet.
Friedrich Kittler, som måste ses som en av vår tids stora medieteoretiker, hävdade att litteraturen inte längre är levande, men inte heller död. Den är, uttryckte han, med ett ord hämtat från skräckgenren, odöd. Det skall förstås som att litteraturen inte längre är det ledande mediet, även om böcker även fortsättningsvis kommer att produceras och tillskrivas stor kulturell betydelse.
”Under teknologins betingelser försvinner litteraturen (på samma sätt som metafysiken hos Heidegger) in i den odöd som är dess ändlösa slut.” (Maskinskrifter, Essäer om medier och litteratur, Antropos,).
Vill man spetsa till det skulle man rentav kunna tala om en karnevalisk dödsmässa. Och böckerna är ju värda en mässa. Kom ihåg att: ”Böcker är ju en sån otroligt viktig del av litteraturen.”
clemens.altgard@opulens.se
