AI. Nette Wermeld Enström svarar på Patrik Stigssons senaste inlägg och framhåller att AI-utvecklingen är en demokratisk kärnfråga. Hon exemplifierar med hur krig driver utvecklingen av artificiell intelligens.
Därmed sätter vi streck i den debatt om AI som initierades av Nette Wermeld Enström i januari. Tidigare debattinlägg hittas här och alla texter i Opulens om artificiell intelligens finns här.
Slutreplik: AI-utvecklingen är en demokratisk kärnfråga
Att diskutera AI-utvecklingen utan att adressera krigets verklighet är som att prata om vädret medan huset brinner.
Det är lika missvisande som att likna oss vid besättningen på Columbus skepp, vilket Stigsson återkommande gör. En bättre metafor vore Titanic, med vilken historikern Yuval Noah Harari träffsäkert beskriver den oreglerade AI-utveckligen.
Stigsson menar att verkligheten är ett val och det stämmer för oss som lever i demokratier skyddade av mänskliga fri- och rättigheter.
Men idag hotas demokratin och våra valmöjligheter av starka krafter med den i världshistorien mäktigaste teknologin i sina händer. Därför är våra val desto viktigare att fatta på medvetna och solidariska grunder.
Alla kan inte välja sin verklighet.
I dagens Gaza och i Jemens ruiner, i Iran och i Libanon, i Venezuela och på Ukrainas slagfält, för att nämna några få aktuella exempel, är verkligheten inte ett val. Mer konkret är den en kamp för överlevnad bland sensorer, algoritmer och beslut som fattas av maskiner tränade på mänskliga mönster.
Krig driver utvecklingen av AI
Israels militär (IDF) har beskrivit sin offensiv i Gaza som ett ”AI-krig”. Med system som Lavender och The Gospel identifieras mål samtidigt som drönare och AI-baserad analys automatiserar spaning och eldledning.
Israels kontroll av sina grannar bygger på digital övervakning, ansiktsigenkänning och semi-autonoma vapensystem. Kameror och algoritmer sorterar kroppar och rörelser i realtid. AI-styrda drönare med beväpnade plattformar söker, följer och angriper människor nästan helt utan mänsklig inblandning.
I Mellanöstern har USA de senaste decennierna utvecklat avancerade drönarkrig, bland annat i Jemen, Afghanistan, Irak och Syrien. Inom Project Maven med flera piloter har AI tränats på enorma mängder drönarvideor för att identifiera folk, fordon och fastigheter för USA räkning.
Det är alltså krig som driver AI-utvecklingen och kartan ritas inte av filosofiska kosmologier utan av militära doktriner, geopolitik och kapital. De stora techbolagen investerar miljarder i system för slagfältsanalys och autonoma vapensystem.
Vi har nyss sett hur OpenAI:s samarbete med Pentagon förpassar grundläggande etik till parallella parenteser, som i bästa fall blir perifera paragrafer och i värsta fall riskerar utlösa helautomatiserade krig utan så kallade ”humans in the loop”.
OpenAI:s VD Sam Altman säger själv att det inte finns några garantier för hur AI-tekniken kommer användas. För att hantera sin ångest bygger han och de andra techmiljardärerna egna privata bunkrar och förbereder sig för apokalyptiska katastrofer.
Av historisk erfarenhet vet vi att krig sätter regler och rättigheter på undantag och i AI-krigen som redan bedrivs skyddas varken liv eller frihet för oskyldiga och civila. Varje ansvarig diskussion om den artificiella intelligensens utveckling behöver erkänna det.
Stigsson förordar självorganisering och frihet från central styrning. Det är frihetliga ideal och visioner som verkligen förtjänar sin plats i samhällsdebatten.
Låt oss därför politisera makten över AI-utvecklingen och organisera oss för ett frihetligt samhälle för alla. Det är en i grunden demokratisk kärnfråga.
nette.wermeld.enstrom@opulens.se
