SAMTIDSÅNGEST. Rädsla ligger bakom två besläktade tankefigurer om vart samhället är på väg. Och mot rädsla gäller det att vara vaksam, skriver Patrik Stigsson.
Det finns för närvarande två besläktade tankefigurer i omlopp i medierna. Man kan kalla dem berättelser eller kanske rentav mem. Den ena är att demokratin i Sverige är hotad. Den andra att Sverige är på väg att islamiseras.
Den som har tid och tålamod kan sannolikt hitta statistik och exempel som bekräftar båda farhågorna. Man kan även peka på historiska paralleller som stöder den ena eller den andra uppfattningen beroende på när och var man gör sitt nedslag. I båda fallen går det också utan större ansträngning att formulera motargument.
För att hålla dessa två berättelser levande måste man ha bilden av en mer eller mindre omänsklig, främmande och illvillig aktör, som tänker och ser världen på ett fundamentalt annorlunda sätt än man själv gör, som verkar för att föra samhället i vad man uppfattar som en destruktiv riktning. Min gissning är att de som hävdar någon av dessa ståndpunkter befinner sig ganska långt ifrån varandra socialt och ekonomiskt. De hamnar sannolikt inte heller bredvid varandra på skalor som gal–tan och höger–vänster.
Tiden vi lever i präglas av mycket omvälvande och dramatiska förändringar. Rädslan för den framtid som tycks oss mer oviss än någonsin antar olika form och karaktär beroende på våra samhällspositioner, våra erfarenheter och vårt livssammanhang. Psykologiskt sett är det dock samma kollektiva samtidsångest som spökar.
Hyser man någon av ovan nämnda farhågor kan man ha svårt för att acceptera andras förnekande av den risk som man själv så tydligt ser. Man upplever faran som överhängande och vill få så många som möjligt att upptäcka den. Kanske vill man rent av ansluta andra till en rörelse eller gruppering som verkar för att den framtid som man fruktar inte ska bli verklighet.
På det sättet sprider man den egna personliga rädslan som en sorts virus. Det är på det sättet mem fungerar.
Här gäller att vara vaksam. Rädsla kan som bekant ställa till med mycket elände.
info@opulens.se
Intressant med begreppet mem. Har just i dagarna två upprörts över att vissa ringer in till radions Ring P1 och blint tror att Sverige ska införa sharialagar. Däremot att demokratin i framtiden skulle kunna naggas i kanten ligger väl i så fall närmare till hands med tanke på pressinskränktheten i vissa EU-länder vilket för något år sedan vore helt otänkbart. I ultrahögern men också på i trumpismen är lögner helt accepterade av anhängarna. Om radikalhögerflanken får inflytande kan public service styras och bli propagandaorgan för makthavarna. Viss konst ska avlägsnas. Faktoider blir till fakta. Kanske överdrivet just nu men scenariot är väl inte helt gripet ur luften.