FILM. Stig Björkmans intervjubok ”Woody om Allen: med egna ord”, från 1993, är fortfarande läsvärd, men mycket har hänt sedan dess. Då hade Woody Allen hunnit regissera tjugofyra filmer. I år när han fyllt 89 har han hunnit med drygt dubbelt så många. Hans senaste ”Coup de Grace”, på svenska ”Slumpen avgör” är ett triangeldrama i Paris med tre franska skådespelare: Melvil Poupaud som miljonären med skumt förflutet (förstår vi efter hand) vars imponerande modelljärnväg säger en del om hans långt drivna kontrollbehov, vidare den charmerande Lou de Laâge som hans hustru, och så Niels Schneider som hennes gymnasiekamrat från förr, nu författare.
Det utvecklas till ett triangeldrama som slutar i bråd död. Filmtiteln borde kanske hellre försvenskats som Nådastöten. Det är skickligt och underhållande, fast kanske mindre minnesvärt än Allens ”Midnight in Paris” från 2011. Och den svenska undertexten borde veta att man inte tar kol på någon.
Redan några minuter in i filmen nämns som hastigast – en passant – John O’Haras ”Appointment in Samarra”, nog den bästa av alla amerikanska trettiotalsromaner, med boktiteln lånad från W Somerset Maugham. Var och en som läst den vet vad som väntar: tjänaren stöter på döden på marknaden och blir förfärad. I hast flyr han undan till Samarra. Och döden säger: ”Så underligt att jag träffade honom på marknaden, det är ju bestämt sedan länge att jag ska träffa honom i kväll i Samarra.” Ingen undgår sitt öde.
IVO HOLMQVIST
