SPRÅKGRODOR. Tvättmedelsfirman Helios kom på en bra slogan: ”Vita Björn tvättar medan du sover.” Dagstidningarnas korrekturläsare gjorde just det. Under natten fram till tryckpressarna kom igång nagelfor de vad som stod i bladet några timmar senare. Det var en skarpögd yrkesgrupp som kunde sin grammatik. De var allmänbildade och rättade journalister som slarvat med språket. De levde efter Tegnérs ”Vad du ej klart kan säga, vet du ej […] det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.”
Sara Löwestam som kommenterar språkligheter i Svenska Dagbladet skriver i sin krönika den 24 maj att hon tål att kallas språkpolis: ”språkpolisiärt beteende livsviktigt, och inte minst en enorm evolutionär fördel.” Ibland tar jag som Professor Stofil på mig rollen som språklig felfinnare fast jag vet att jag likt den lätt sinnesförvirrade Don Quijote drar ut i ett lönlöst krig mot väderkvarnsvingar.
Jag vill inte få morgonkaffet i vrångstrupen av språkgrodorna som hoppar kring på tidningssidorna, lika mycket i stockholmspressen som i den lokala. Ett annat oskick är svärord. Alla som tar till orda i tryck borde rätta sig efter Gun-Britt Sundströms ”Svär inte så förbannat!”. Märkligt nog finns varken tryckfel eller svordomar i dansk, finlandssvensk, tysk, brittisk, nyzeeländsk och amerikansk press som jag läser på nätet. Är vår språkliga slapphet bara en nationell företeelse? frågar Professor Stofil.
Ivo Holmqvist
