SOLIDARITET. Tre poeter på tre månader har dödats under protesterna i Myanmar. Den senaste, Ko Zaw Tun eller Khet Thi som han också kallades, lämnades enligt aktivistgruppen Assistance Association for Political Prisoners (AAPP) till familjen med organ avlägsnade efter vad som troligen var en hemsk tortyr.
Khet Thi skrev om kulor som tränger in, inte där revolutionen äger rum, i hjärtat, utan i huvudet, där förtrycket tvättas in. Det väcker tankar om poesins kraft mitt i all avsmak: den sitter i hjärtat därför att hjärtat är enda muskeln stark nog att bära den.
Så länge föreställningen om att den fria individen är farlig finns kvar måste litteraturen finnas kvar som en påminnelse om att ondskan ligger i föreställningen i sig och inte i den fria individen. Hos den fria individen vilar inget annat än en vilja att göra gott – en naturlig solidaritet. Allt annat än fria individer är inget annat än framgångsrik retorik. Och framgångsrik retorik är sällan synonymt med solidariskt intresse. Retoriken är i grundens botten detsamma som kulorna i Myanmar: ”de skjuter mot huvudet, men vet inte att revolutionen bor i hjärtat”.
Christoffer Andersson
