
FILMFESTIVAL. Ingela Brovik skriver om filmfestivalen i Venedig som avslutades i helgen.
Filmfestivalen i Venedig är världens äldsta och förknippas med såväl högkvalitativ filmkonst som starkt engagemang för yttrandefriheten. Festivalen som avslutades i helgen firade 82 år med ett internationellt program som i vanlig ordning väckte intressanta diskussioner. I år var det Jim Jarmusch som tilldelades Guldlejonet för dramakomedin ”Father, Mother, Sister, Brother”. Festivalens näst prestigefyllda utmärkelse, juryns stora pris, gick till ”The Voice of Hind Rajab” av Kaouther Ben Hania. Filmen handlar om en sexårig flickas tragiska öde i ett krigshärjat Gaza. Noterbart är att Lovisa Sirén från Sverige prisades för ”Utan Kelly” i kategorin bästa kortfilm.
Under tre decennier har jag på filmfestivalen i Venedig fått se många angelägna filmer, med obekväma teman men också oväntat dynamisk filmkonst från hela världen. Väl att märka har svensk film även tidigare gjort sig gällande i Venedig. Till exempel med filmer av regissörer som Vilgot Sjöman, Lukas Moodyson och Roy Anderson. Den sistnämnde tilldelades 2014 Guldlejonet för sin film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”.
Festivalåret 2017 visades dokumentärfilmen ”Human Flow” i regi av Ai Weiwei om flyktingströmmar runt om i världen. Mitt i filmen tar regissören fram sitt pass och ger det till en syrisk flykting i ett flyktingläger någonstans i Europa. En oväntad scen i en verkligt minnesvärd dokumentärfilm om den globala flyktingsituationen. Vi som var där glömmer den aldrig.
INGELA BROVIK


