VARDAGSLIV. Ingen människa har någonsin sett en enhörning. Utom jag. Den betar utanför mitt fönster just nu! Ingen människa påstås heller veta vad göra nu i coronatider. Men jag vet. Jag är ett virus. Sitter dock stilla i båten av rädsla för hatiska brev och hot. Undrar vad Tegnell tycker där i sin bepansrade säng?
Här läser vi Södergran och Sjöberg. Vissa om våra klor. Här letar vi efter ulliga sibiriska mammutar. Här kommer kvinnorna in med sina blöta tidningar. Ehuru dock. Ingen människa sedan homo erectus har som Mats på Rapport lyckats lösa de trassliga trasslen. Utom jag. Den gordiska knuten här i Hälleviksstrand är en stängd kiosk och en öde pub. Ändå.
Ändå vet vi alla här hur långt avståndet till Södertörn är, och därför vilka vi är. Själv har jag horn och en penna i käften. För att skriva den sista bok som kommer att inhösta Augustpriset. Allt detta är sant. Dock är det inte Sant.
Carsten Palmer Schale
