Veckans vax: Den mystiska Virna Lindt

Musik
Foto: Jesper Nordström. Montage: C Altgård / Opulens.

VINYL. Jesper Nordström tipsar om en artist som egentligen inte var så bra sångerska och bara gjorde två album. Ändå lyssnar han gärna på hennes syntpop när det är sommar och cocktaildags.

 

Så var det då dags för så kallad hemester i någon syrenberså eller på en tillkämpat grön balkong. Då är det i alla fall, ur mitt manliga perspektiv, dags för lite lättsam pop. Jag lyssnar gärna på något som för tankarna till 60-talets popelegans och eye candy-skivomslag.

Då plockar jag fram ett av de två existerande lp-albumen med Virna Lindt, nämligen Play/Record från 1985. (Den andra är Shiver från 1983). Hon är den mystiska blondinen som kom, sjöng för oss och försvann.

Sportjournalisten och krönikören Mats Olsson är nära vän med henne, och har vid ett antal tillfällen agerat gatekeeper som avvisat närgångna journalister som velat intervjua. Det har varit: nej, och åter nej tack.

Fast denna mystik är närmast helt i linje med konceptet hon drev på sina två 80-tals plattor och hela hennes image. Som om hon var huvudperson i en cool spionfilm med hemliga möten på stan, uppfälld trenchcoat och en tidning att gömma sig bakom.

Hur det låter? Som om Art of Noise sammarbetat med John Barry och haft lite väl mycket lekstuga i studion. Det hörs att de köpt någon dyr och stor synt, Fairlight eller Synclavier, månne? Lyssna på ”Under the stars…

Ska man vara lite kritisk så kan hon egentligen inte sjunga särskilt bra, men just detta är en tillgång på en del låtar där det låter lite vitvinsberusat melankoliskt släpigt.

När jag hör låten ”Any color but red” får jag bilden av en scen ur nån Dudley Moore- eller tidig Woody Allen-film där en kvinna med läppstiftet på svaj klinkar ur sig en jazzstandard men på grund av några dry martinis för mycket inte får munnen med sig riktigt. Det vill säga utmärkt bakgrundsmusik till ens daydrinking i sommarstugan.

Jag får säga att det hedrar henne att hon gjorde två mystiska skivor som är lite experimentell hit-or-miss och sedan dök under radarn. Rent ut sagt tror jag inte det hade funnits kapacitet till ett mer långvarigt musikerskap, samtidigt som det hemlighetsfulla som omgärdar henne bevarar hela upplevelsen.

Det hade varit tråkigt att få veta om hon nu jobbade som…tja… till exempel handläggare på Försäkringskassan i Åtvidaberg.

Till skillnad från alla andra prydligt sorterade skivor i backarna har denna väckt min inre Ernst Kirchsteiger. Omslaget till Play/Record utgör ett av inslagen i det inredningshörn där jag ställt fram en benvit transistorradio och cocktailglas.

JESPER NORDSTRÖM

 

 

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Musik

Stabilt black metal-album

METAL. ”Andreas Lagios medelhavsvindsljuvliga och mångbottnade röst skapar tillsammans med kyrkokörssång och

Långsamhetens ritual

MUSIK. Nyligen kunde besökarna i Sankt Burchardi-kyrkan i den tyska staden Halberstadt