TRANSTRÖMER. Pianisten Karin Johansson har tonsatt några dikter av Tomas Tranströmer för sin grupp ORD. Bo Bjelvehammar har lyssnat och uppskattar varsamheten och det fria musikaliska uttrycket.
Hemligheter på vägen med ORD
Tonsättning av några dikter av Tomas Tranströmer
Havtorn Records
Tomas Tranströmer är vår ledande svenska poet, eller riktigare sagt var, efttersom han dog 2015. Han fick ett stort antal priser för sin poesi och det finaste var Nobelpriset, 2011.
Det är en vardaglig, ofta enkel poesi med en stor slagkraft och närvaro. Utöver det vardagliga finns stråk av mystik, formler, slöjor, som bär orden över landskapen. Tranströmer har orden inom sig, som i en dröm väcker han dem och de blir delar i en enda stor avlyssning av livet, ett samtal, en dialog.
Ett blommande äppelträd, ett träd mot skyn, kan än en gång påminna oss om mirakel, om ännu en årsring; Tomas Tranströmer blir den som förlöser, återskapar och blottlägger.
Pianisten Karin Johansson har tonsatt några dikter av Tomas Tranströmer för sin grupp ORD. Det är röst, blås och bas runt pianot. Särskilt uppmärksammar jag Jenny Willéns röst, med en stor skörhet och uttalad känsla. Mycket kännetecknas av fri improvisation. Det finns inga gränser, snarare en öppen gränslöshet. Detta att se på livet, att minnas – detta att plötsligt skärpa seendet, för en stund, för att se tillbaka och upptäcka både samband och kortslutningar.
Det sker alltför sällan, detta att avlyssna livet, att ta fram livstycken, låta dem belysas på nytt och få andra och kompletterande färgtoner, eller möjligen nyanser.
I vår vardag finns det stor trängsel, alltför sällan ges tid åt reflektion och eftertänksamhet. Det kommer annat emellan och vi avvisar ofta det som ligger längre bakåt i tiden som inte sällan hänger samman med nuet. Och får oss att se trådar, som är nära tvinnade i varandra.
Karin Johansson tar sig an Tomas Tranströmers poesi med varsamhet och hon lyssnar verkligen på orden samt låter allt bilda en organisk enhet, som är nära originalet, men hon visar även en stor självständighet och frihet.
Karin Johansson visar på det nära släktskapet, samhörigheten mellan musik och poesi, när det gäller Tomas Tranströmer. Många nutida tonsättare har inspirerats av Tranströmers poesi och tonsatt hans texter. Jag tänker avslutningsvis på Emma Tranströmers Dagsmeja från 2011 med sin fars tonsatta dikter. Och så den svåra november 1990 när en stroke slog Tomas Tranströmers skapande i spillror, en årsring, ett livsmärke, som tvingade honom att ompröva sina uttrycksformer.
bo.bjelvehammar@opulens.se
